“Det känns väldigt mycket som att ro i gröt ibland” skrev jag igår som en kommentar till Tidvattens inlägg om en verkligt könsneutral namnlag. Det är svårt att känna annat, så jag låter bli att känna efter.
När jag läser om namntrender i Aftonbladet slås jag av att nyfödda oftare får helt andra sorters namn än de vuxna transpersoner och transsexuella väljer åt sig själva. Barn får kreativa namn, medan vuxna väljer traditionella – även om de är så traditionella att knappt någon heter så nuförtiden.
Det kan ju förstås ha att göra med att när vi var små så hette alla pojkar och flickor ungefär samma sak, och vi vill ogärna sticka ut. Om jag presenterar mig som Trollhare kommer folk att förstå att det är taget, eller att mina föräldrar var hippies – vilket förstås är fullkomligt sant båda två. Det matchar min bakgrund, precis som Immanuel. Om jag hade velat skulle jag tillochmed kunna hitta på en anledning till varför mina föräldrar valde det namnet åt mig som skulle vara fullkomligt övertygande.
Ett bra namn är för mig ett namn som matchar ens person. Jag känner att jag har vuxit in mer och mer i mitt “nya” namn de senaste två åren. Det har blivit en del av min identitet på ett sätt som mitt gamla namn aldrig blev. Ändå är det Immanuel som är mitt olagliga namn; som om en del av mig inte får finnas.
Det är inte synd om mig, nej. Jag vägrar. Istället fortsätter jag bara slåss. En dag kommer det att stå Immanuel i mitt pass – kanske redan innan året är slut. Men inte är det Skatteverkets förtjänst i så fall.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namn, namnlagen, lagar, HBTQ, transpersoner, transsexualism, cisnormativitet, cissexism, barn
Det är jobbigt när folk byter namn som man känt länge. Än krångligare blir det när ens son kallar sin pappa för nåt och jag honom för nåt annat. Undrar hur krångligt det hade blivit om han dessutom hade bytt namn till ett tjejnamn. Pappa Lisa. Haha. Immanuel är ett fint namn.
Jo, det vet jag. De flesta har vant sig nu, efter två år. Men de flesta jag träffar har aldrig hunnit lära sig något annat namn, så det brukar gå ganska bra.