För några dagar sedan skrev jag ett brev till Magdalena Ribbing som har DNs etikettblogg och frågade henne om vad hon tyckte om människor som envisas med att säga fel namn, och vad man kan göra åt det. Jag fick ett skitbra svar med ett par coola tips som jag ska ta till vid tillfälle. Jag återkommer till dem när jag har satt de i verket.
Faktum är att Magdalenas spalt är lite av en överlevnadshandbok för mig sedan jag upptäckte den för jag vet inte hur många år sedan. Personer med Aspergers syndrom som behöver en regelbok istället för ytliga råd om att lita på en magkänsla som inte finns har en guldgruva där. Dessutom är hon ofta rolig och cool, och alltid väldigt praktisk och otvungen.
Idag, till exempel, skriver hon om tvångskramning. Den som skrivit till henne undrar om det är onormalt att inte vilja kramas till höger och vänster. Eftersom brevskrivaren är kvinna förväntas hon dessutom kramas istället för att ta i hand mycket oftare än män i hennes omgivning. Magdalena ger konkreta råd:
“När du ser en kramare närma sig och påbörja sin attack mot dig så kan du vänligt ta ett steg bakåt, räcka fram handen och soligt säga “det här är bättre tycker jag”. De sura minerna från den som hoppats på lite mer närkontakt får du stå ut med, det är ju din kropp det handlar om, din integritet, din känsla. Att avvärja en kram är inte det minsta oartigt. Det är det däremot att kasta sig över den som med min eller gest visar att kramen är oönskad.”
Eftersom jag själv tillhör de som har väldigt svårt för påtvingade kramar känns det bra att inte bara få medhåll, utan dessutom konkreta råd för hur man kan gå tillväga när man hamnar i en sån situation.
Som aspie är det absolut inte självklart att veta hur man kan och ska och bör göra. Därför är det bra att faktiskt finns etikettspalter. Även om det låter gammaldags så har de absolut inte spelat ut sin roll.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Magdalena Ribbing, etikett, uppförande, kramar, råd, Dagens Nyheter, Aspergers syndrom, psykologi
Har du fått svar från Magdalena Ribbing? Tog du upp din transsexualism? Åh, vad jag blir nyfiken på vad du skrev och vad hon svarade! Finns det att läsa i något tidigare inlägg?
Nej, jag tror jag ska fråga henne först om det är okej att jag lägger ut det i bloggen. Japp, jag nämnde min ts, och hon var väldigt förstående
Ååååh, men ååh, jag är ju så nyfiken! Fick du personligt svar eller i tidningen? Jag skriver till dig på qruiser!
Jag minns en bok med etikettråd från 50-talet som jag hittade i tonåren. Jag älskade den. Särskilt känslan av att om jag gör ungefär så här kommer jag i alla fall aldrig vara över gränsen. Rreglerna var så gammaldags att normen i nästan alla fall flyttat sig tillräcklig, med följd att om jag misslyckades att hålla dem ungefär lika mycket som jag vanligtvis gör skulle jag ändå uppfattas som mycket väluppfostrad och cool.
Men ett råd hade jag stora problem med. “På finare middag, ta aldrig för dig fler körsbär än att kärnorna ryms under kniv/skedbladet på dessertbesticket. Men hur få är inte det?
Mumrik: Jag har också tänkt ungefär så. Den etikettbok som skrevs 1964 är mycket mer “modern” än den som är från 1958, av de som jag läst. Och det var den från -64 som fick mig att snöa in alldeles på 60-talet när jag gick i gymnasiet. Gud, jag undrar om jag har kvar den någonstans. Tyvärr tror jag inte det.
Körsbär på fina middagar? Hm… Jag minns mest såna saker om hur man skulle vika hörnen på visitkort för att markera olika saker. Den delen kändes ganska otidsenlig…
åh, kärlek
läste om kramkravet, jag blev upprörd och lite glad. såklart man inte ska behöva krama varenda jävla människa till höger och vänster, speciellt inte bara för att man är kvinna. hoppas det går bra för hon som inte vill kramas. och alla andra som inte vill. det är ju jobbigt när folk blir arga, speciellt verkar vissa män ha väldigt svårt för kvinnor som inte vill “bjuda på sig själva” på det sättet. är egentligen bara mina fördomar efter att ha läst om sexuella trakasserier och maktstrukturer.
Själv har jag känslomässigt svårt att förstå hur någon INTE kan vilja kramas!
Usch, jag är nog en sån där jobbig person som kramas till höger och vänster. Fast vad jag märkt har det inte varit ouppskattat (sånt märks ju)
Blomma: Ja, det viktiga är ju inte att man FÖRSTÅR utan att man respekterar, och det tror jag du gör. Det kommer från mig som aldrig förstår andra människor
Haha, jag höll ju på att krama dig i somras, varpå du utbrast att du har tjejfobi!
hahahaha, sa jag så?! Det låter som något bara jag skulle kunna häva ur mig
Åh tack så mycket för tipset! ska titta dit vid ett senare tillfälle. Låter väldigt bra för jag har också svårt att veta hur jag ska , eller får, bete mig i olika situationer.
Ribbingskan regerar, det har jag nog sagt förr. Jag håller inte riktigt alltid med hennes svar, men iaf till 95%. Hon är en skön tant med skinn på näsan. Gillar när hon snoppar(!) av nån korkad frågeställare… hehe.
Ja, hon är härlig
själv bryr jag mig inte det minsta om etikettregler. Kanske för att jag inte behöver, då jag blivit militäriskt fostrad i min barndom. Jag har tvärtom nästan haft som mission att kunna ta mig förbi en del av dessa, som jag anser är fullständigt imbecilla.
Men det här med kramar hit och dit… Faktum är att jag nästan kan uppleva det som ett slags övergrepp, när någon (även om det är av ren och pur glädje eller något annat “positivt”) överträder gränsen, för vad jag upplever som mitt revir.
Så Magdas rekommendation ovan är väldigt bra, tycker jag!
Ja, för mig är det också lite av ett övergrepp. En intrång i min personliga sfär som gör fysiskt ont.
Jag är fortfarande nyfiken på vad hon skrev.
Har du fått något svar på om det är okej att publicera?
Nej, jag har inte fått något svar.
Så ohyfsat!
hahaha, ja