Det här skrev jag i en grönfärgad så kallat öppen klubb på Qruiser, men eftersom jag vet att trådar som inte klubbägaren gillar brukar plockas bort är det lika bra att jag postar det här med. Ts betyder alltså transsexuell i det här fallet, och det som står inom parenteser är saker jag lagt till i efterhand. En före detta transsexuell är en person som haft transsexualism, men sedan korrigerat kroppen och anser sig vara botad från det medfödda funktionshindret.
“Jag tänkte ge några exempel på saker som jag lärt mig av äkta f.d. ts som förklarat för mig:
* En ts har som yttersta mål att leva stealth.
* En ts är inte psykiskt sjuk på något sätt – inte ens helt andra diagnoser, som till exempel ADHD [som förresten inte är en sjukdom]. Att likna ts vid andra sjukdomar och funktionsnedsättningar för att förstå hur själen reagerar på en kroppslig sjukdom är kränkande eftersom en ts visserligen är självmordsbenägen men inte “psykiskt sjuk på riktigt”. Ts är supermänniskor.
* En ts är heterosexuell och har aldrig levt i “gaykretsar”.
* En ts känner stor skam innan hon kommer ut och sedan efter transitionen vill hon leva utan att någon endaste får veta om hennes bakgrund.
* En ts hatar queerteori.
* En ts har aldrig någonsin tvekat på någonting i vårdväg.
* En ts har jättesvårt att komma ut och vill därför aldrig göra om det (outa sin bakgrund alltså).
* En ts vill aldrig någonsin kännas vid ordet transperson och skulle aldrig gå med på att bli sammanklumpad med sådana.
* En ts hatar HBT-begreppet och RFSL.
* En ts anser att deras könsidentitet skapades före födseln och står att finna i hjärnans biologiska uppbyggnad.
* En ts är en ärbar kvinna som aldrig haft sex med sitt medfödda könsorgan.
* En ts har aldrig självmedicinerat eller experimenterat med någon form av crossdressing.
* En ts är beredd att göra allt för sin transition, oavsett om det innebär att förlora sina barn, sitt liv eller sitt jobb.
* En ts vet varför “transvestiter är äckliga”.Anledningen till varför jag skrivit “hon” ovan är för att:
* En ts avskyr ordet “hen” och allt som andas androgynitet [och som underlättar för så kallade shemales; som till exempel möjligheten att välja bort underlivsoperation för de som inte behöver det och ändå få ett nytt juridiskt kön, möjligheten till okönade personnummer och i stort sett alla samhällsfenomen som inte konserverar könsroller tillbaka till 1950-talet].
* En ts är en kvinna. Transsexuella män tigs ihjäl.Nästan alla [ovanstående] är accepterbara som personliga åsikter och känslor och erfarenheter, men problemet är att de trumpetas ut som [allmängiltiga] sanningar, och den som säger emot [för att de har andra tankar, känslor, åsikter och erfarenheter] är inte ts oavsett diagnos. Personangrepp, kallas det.”
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, HBTQ, transpersoner, makt, härskartekniker, mångfald, normer, transfobi, fördomar, kön, genus, könsroller, queerteori, transvestism, vård, friskdom, diagnoser, sjukdomar, funktionshinder, psykologi, retorik
Du milde! Jag saknar ord. I såna här sammanhang skulle jag bara vilja säga: “Finn fem fel av tre möjliga”, helt upppåt väggarna alltså. Vem kan så tvärskäkert uttala sig om en hel grupp? Jag kan bara säga att synskadade vanligtvis gör/fungerar så här, men kan ju knappast ha en aning om vad alla gör eller hur de fungerar. Jag kan berätta min historia, men så länge jag inte har fakta, ska jag avstå från att berätta någon annans.
Ja, precis. Jag har grubblat mig blå över om det är något speciellt just bland ts som gör en del så oerhört hårdnackade. Finns det NÅGON annan patientgrupp där de som har “fel” symptom enligt självutnämnda experter blir så misskrediterade? Jag vet att när man diskuterar tex. om ADHD och Asperger verkligen “hör ihop” så gör man det utifrån kliniska bevis och inte utifrån något “Ni med ADHD kan verkligen inte förståååååååååå hur det är att ha Asperger, så sluta försöka få del av VÅR LSS!”
Har ni sett Benjamins uppdaterade hemsida då? “Sverige, sverige, fosterland?” – det är rena rama SD-retoriken. Det mest typiska med deras argumentationssätt är det ständigt återkommande bristen på nyansering. Personangrepp och hönor av fjädrar är inte ovanligt.
Men angående om det är något speciellt med TS som orsakar det där tror jag att det är att så väldigt mkt står på spel för dem för att bli sedda som det de känner att de är. Det räcker med att någon berättar en annorlunda historia så kan all respektabilitet de lyckats skapa i samhällets motvind raseras. Det handlar om att upprätthålla en väldigt bräcklig samhällsposition.
Är det så att de upplever det “skamligt” att ha varit ts? Men varför? Man kan ju inte rå för hur man är skapt? Det är väl mer skamligt att göra andra människor illa, och det gör de ju med såna här påståenden. Om det nu är så jobbigt att vara det ena eller andra att man inte vill sälla sig till “gruppen”, så får man väl nöja sig med att säga: “Jag funkar/tycker/tänker/gör så här…”
Det vill så gärna vara de män eller kvinnor de alltid känt sig som, och positionen som ts hotar ju den möjligheten eftersom att vara ts-kvinna eller ts-man förstås som något annat än att vara ciskvinna eller cisman. Det är inte i mångas ögon man verkligen kan uppnå den där cissexualismen efter en könskorrigering. Att inte vara ciskvinna blir då att vara lite man. Att vara en man som försökt bli kvinna, eller en kvinna som har manliga rester i sig. Det finns någon sorts oresonlighet med allt som har med den medfödda anatomin att göra som jag tror är orsaken till de känslor som tyvärr i förlängningen leder till en rädsla för alternativa syn på transsexualism/kön.
Oh! Det låter fruktansvärt jobbigt!
Blomma: Ja, det tror jag också. Det var ett tag sedan jag var in på deras hemsida. Jösses vad mycket konstiga formuleringar och konspirationsantydningar det fanns där. Det blir nog ett inlägg om den sidan…
Marie: Jag tycker att det låter så, men jag vet inte riktigt varför. De använder ofta formuleringar som får det att låta som att man inte är man eller kvinna så länge man är transsexuell fast det finns inget tredje kön, naturligtvis, och inte heller är man sitt medfödda biologiska kön, så vad man är är höljt i dunkel. Det får mig att fundera över om de själva uppfattar en genomförd operation och en fastställelse som i första hand en bekräftelse och liksom en retroaktiv diagnos. Tyvärr är det svårt att få något vettigt ur de som hela tiden går i försvarsställning.
Men försvarsställningen, Immanuel, tror jag man får se som ett tecken på att de mår väldigt dåligt och att mkt står på spel för dem gällande begreppen.
Blomma: Tack för den förklaringen!
Ja, absolut. Det är en klassisk mekanism som tyder på att man känner sig väldigt hotad. Det är synd, för det hade varit så intressant att diskutera om de bara hade lagt ifrån sig den rädslan.
Den korta?
Skriv ett inlägg om benjamin-sidan nu! Du är så skarp!
Men då är det ju de som mår sämst, egentligen.
Blomma: Nej, jag menade för den långa, men jag skriver så långsamt
Jag ska slipa min hjärna så får vi se vad jag kommer fram till
Marie: Ja, förmodligen, men det skulle de inte erkänna.
Ja, jag tror att en f.d. som till varje pris vill vara 100% cissexuell i många fall mår mkt sämre än en genderqueer som accepterar sin tvetydighet. Därmed inte sagt att de kan välja att önska annorlunda. I själ och hjärta är ciskvinna/cisman vad de ÄR, och skulle de verkligen kunna födas om skulle de varit mkt lyckligare.
Alltså , JAG är sån själv. Jag kan i perioder må väldigt dåligt över att jag inte är 100% som andra kvinnor, det finns ett sånt avund och en sån besvikelse gentemot livet. Men också en stark glädje som för det mesta dominerar, över hur nära det ändå gått att komma. Jag hade önskat jag kunde integrera de avvikande delarna av mig och min historia till något positivt, men det går bara inte. Jag förstår precis vad som händer i Benjaminiternas känsloliv när de hamnar i förvarsställning. Men jag håller inte med dem logiskt och rationellt.
Jo, det har jag förstått. Det är så olika hur människor fungerar. Själv upplever jag mig vara 100% man OCH transsexuell. Jag fattade inte ens att det skulle kunna finnas någon motsättning där förrän väldigt nyligen, annat än i oinsatta människors tankevärld. För mig är det självklart att en transsexuell bakgrund är lika relevant för ens könsidentitet som om man använder tandtråd eller inte. Eller det var det, förut. Jag tror jag måste avqueera mig för att försöka förstå andras tankesätt…
Man möter ju ofta föreställningen när någon får reda på ens bakgrund att då är man på något sätt “något annat” än vad de “trodde” att man var. På sätt och vis blir man avkönad samtidigt som man blir superkönad.
Jo, det vet jag ju. Men jag har sett det som något bara de oinsatta och oupplysta tror, ungefär. När jag fattade att människor internaliserar det och gör det till sin egen “sanning” fast det betyder en slags självförtryck, så föll många pusselbitar på plats. Jag känner mig ganska tacksam att jag är autistisk nog att inte bli påverkad av sånt.
Pingback: Har du haft sexuella fantasier om att ha en liten näsa? « trollhare
Jag avundas dig! Fy tusan för att vara neurotyp!
Ja
Det är så mycket på den här listan som förargar mig att jag inte vet vad jag ska skriva.
En ts si en ts så, jag som trodde vi var människor med olika erfarenheter och känslor så som alla andra… o.o
Var träffar en på människor som tror på allt det här? Jag vill veta så att jag kan undvika dem.
“Själv upplever jag mig vara 100% man OCH transsexuell.Jag fattade inte ens att det skulle kunna finnas någon motsättning där förrän väldigt nyligen, annat än i oinsatta människors tankevärld. För mig är det självklart att en transsexuell bakgrund är lika relevant för ens könsidentitet som om man använder tandtråd eller inte.”
Håller med varje ord.
Tja, det finns vissa hemsidor och qruiserklubbar där de håller låda. TS Öppen kallas inte för “slasktratten” för inte. Det är där de fulaste knepen kommer fram.
Pingback: Jag är min diagnos, och är därmed inte sjuk. Eller? « trollhare
Aj! Hur illa kan det bli?
Jag lyckas inte ens komma i närheten av de allra flesta av de där påståendena! Jeez, jag känner mig så otroligt misslyckad nu. Och ändå ska jag alltså ha papper på att jag är fd TS. Gah!
Vet du vart man lämnar tillbaka dem?
hahaha, ja, precis
Ciao!
En grupp skjuter på en annan, ett ständigt krig. Inte sant? Det tråkiga är att du själv i någon mån ligger där i skyttegraven – efter att jag läst ovanstående lista. Du tycks nästan hata vissa typer av personer som lider av transsexualism…så länge de inte är din sort!?
Själ lidande av transsexualism (mtf) men dock gay…också.
Kom upp ur skyttegraven
Vänligen,
Laur
Nej, jag hatar ingen. Jag tycker det är helt okej att människor känner si eller så, så länge de inte kränker någon annan.
Det jag vänder mig emot är när folk säger att ALLA transsexuella är på det ena eller det andra sättet, och om någon säger ifrån att de själva inte känner så och därför kan man inte vara så generaliserande, så får de höra att de ska hålla tyst för att de inte är transsexuella. Det är personangrepp.
Ok då! Det förstår jag, vill du byta kropp/genitalier…så ska väl det kallas transsexualism. Den springande punkten är väl att gränsen för vad som är ts måste gå någonstans. Kan alla va ts? Är Carl Bildt ts? Personligen kör jag på det engelska uttrycket “transgender” i stället för det fåniga svenska uttrycket “transperson” som bara förvirrar, i mitt tycke. Ibland verkar det som många inom transgenderparaplyt ibland vill kalla sig för ts av en mängd skäl som kanske inte är korrekta. Intergenders vill ha vård av landstinget och säger att de då är ts för att få det, osv osv. Detta fenomen gör att debatten om vad ts nu är kanske inte är så konstig? TS blir synonymt med trangender, i värsta fall, och förvirringen är total. Och många som vill beskriva sig som ts tycker att uttrycket till slut blir noll värt. Tror jag. OK….jag är inte världens mest diplomatiska person – så jag tackar för mej här
Jag tycker att diagnoskriterierna är väldigt bra att gå efter: En upplevelse att tillhöra det andra könet, ofta åtföljt av ett behov att korrigera kroppen.
Det är klart att man måste dra gränsen någonstans, men jag har svårt att förstå hur du kan säga att uttrycket ts blir noll värt om man använder det för brett. Det är inte direkt någon risk att det kommer människor till utredningen som någon slags practical joke. Sedan kan man diskutera om intergender borde införas som diagnos och ge rätt till vård, eller om det går lika bra att inrymma det i ts. Men hur drar man gränsen isf mellan s.k. non-op ts och ig?
Gränsen mellan non-op ts och intergender? Samma som mellan alla ts och intergender väl. T.ex. enligt din ovanstående definition “ofta åtföljt av ett behov att korrigera kroppen”. Jag tyckte jag var för gammal, ful och för rädd för operationer…men till slut blev det så iallafall. Men även utan detta beslut hade jag naturligtvis varit i ts-facket lika klart. Intergender är väl som det brukar stå, “mellan eller bortom könen”. Di har inte den typ av aber inför operationer som jag t.ex. hade – utan vill helt enkelt inte opereras/operera genitalierna – punkt slut.
Personen i fråga uppfattar transsexualismen som en sjukdom/ett handikapp. Gör man inte det, antar jag att vi talar om något annat. Vad detta i sin tur ska heta kan en alltid diskutera. Och i vad mån detta andra också är en form av identitet vet jag inte mycket om. Det får de som söker denna identitet själva förklara tycker jag.
Det kommer nog inte folk till utredningen som ett slags “practical joke” men nog kommer det folk som börjar ta hormoner och som sedan, visar det sig, inser att de inte var lidande av fenomenet ts. Vet om en styck person själv med denna erfarenhet.
Tjatjo, intet nytt under solen!
Ja, att ts är en sjukdom eller en funktionsnedsättning behöver du inte övertyga mig om. Det är en tes jag driver hårt. Men vad är det som säger att en person inte kan ha en *identitet* som intergender, men samtidigt ha transsexualism som sjukdom?
Man kan må illa av sin medfödda kropp och ändå inte vilja ha tydliga könsmarkörer i kläder / eller gendermässigt ha en jättetydlig, stereotyp “könstydlig” egenuppfattning. Det fattar jag. Men vad har det med intergender att göra? Där får du förklara för mig i så fall.
De som jag stött på som är integender har inte mått illa av sin kropp i transsexuell mening. Utan snarare sökte de ett genderuttryck som inte överensstämde med deras biologiska kropp. Och utan att detta var något som de biologiskt mådde illa av.
Men finns det mer att tillägga här är jag intresserad av mer info om detta
Jag tror vi egentligen går om varandra lite. För mig är intergender ett väldigt vitt begrepp.
“Man kan må illa av sin medfödda kropp och ändå inte vilja ha tydliga könsmarkörer i kläder / eller gendermässigt ha en jättetydlig, stereotyp “könstydlig” egenuppfattning.”
Det finns en del som är precis så, och som definierar sig som intergender. Många av dem är transsexuella i den bemärkelsen att de behöver vård, men det är svårt att övertyga en läkare om det om man inte passar in i läkarens bild av vad en transsexuell är (i grunden: vad en stereotyp man/kvinna är). Det är klart, det finns de som är intergender som inte har behov av vård, men det finns också de som är intergender som faktiskt behöver det.
Hehe…nu hamnade jag snett kanske. Det jag önskade var en hyfsat tydlig ts-definition,inte att ha en uppfattning huruvida man kan ha två “diagnoser” samtidigt. Men ok, allt queer i grundformen “udda” ska väl få rymmas under transgenderparaplyt. Så, varför inte.
Så och jag!
Hupp, här kom det svar samtidigt som jag skickade!
En självklarhet är ju, om man levt hela sitt liv utan att kunna leva ut sitt “kroppsjag” – då är det väl inte orimligt att själva “genderbilden” får sig en törn också – och att man därmed inte blir den typiska medelsvenssontypen.
Jag kan inte annat än att hålla med att inte bara “rosa/blå” identiteter ska få diagnosen transsexualismen. Själv ganska grå. Om nu vissa av dessa vill kalla sin genderbild för intergender. Tja, varför inte – men jag är inte helt med på noterna. Men det får vara så
Jo, det är klart det behövs en definition som är lagom tydlig. “Lagom” just för att folk är olika. Tex. finns det de som behöver srs, och de som klarar av att leva utan. Det finns de som föredrar att leva stealth, och de som föredrar att leva öppet. Det finns de som tycker att det är jätteviktigt att passera, och de som tycker att det är viktigare att bli bemött med respekt även om de inte passerar. Och så vidare.
Det viktiga, som jag ser det, är ett behov av vård. Man behöver inte vara självmordsbenägen, men man ska känna ungefär att det är en grundförutsättning för att kunna må bra. Sedan kan den vården innehålla olika delar:
En kille behöver för det mesta hormoner och ofta mastektomi. Många killar vill ha srs, men resultaten är ju som de är, så det är många som “väntar” för att de inte är nöjda med dagens teknik fast de behöver det. En del känner att de verkligen behöver göra sig av med äggstockar, äggledare och livmoder. Vissa behöver logopedhjälp.
En tjej behöver för det mesta hormoner och ofta någon form av operation för att ta bort penis/och eller testiklar. De flesta av de som behöver detta behöver även en vagina. Ganska många behöver epilering och en del behöver logopedhjälp. Några behöver bröstförstoring och vissa känner att de behöver ansiktsoperation och/eller strupoperation.
Några/ofta/för det mesta osv. skriver jag för att det är just det: Det är inte ett krav på en enskild individ att hen ska behöva en viss sak. Tex. finns det de killar som praktiskt taget inte har några bröst alls; de behöver förmodligen ingen bröstkorgsrekonstruktion.
Sån är min definition.
“En självklarhet är ju, om man levt hela sitt liv utan att kunna leva ut sitt “kroppsjag” – då är det väl inte orimligt att själva “genderbilden” får sig en törn också – och att man därmed inte blir den typiska medelsvenssontypen.”
Ja, precis. Själv självmedicinerade jag som intergender i flera år. Idag uppfattar jag mig som en androgyn och fjollig kille. I synnerhet om man levt i en normativ omgivning och aldrig riktigt fått “leva ut” sin transsexualism så är det inte självklart att man är jättemaskulin när man kommer till utredaren första gången.
Pingback: Legitimerad transsexuell - med rätt att rubba världen « trollhare
Pingback: Farväl till rosa « trollhare
“En ts har aldrig självmedicinerat eller experimenterat med någon form av crossdressing.”
Hahahahahahaha Jag läste för snabbt i vanlig ordning
“En ts har aldrig självmedicinerat med crossdressing”
Jag lägger mig inte i den här grejen, det enda jag kan säga är att på mig funkar då hen på dig, eftersom jag gillar att fackindela folk – för min egen skull.
Well, jag ser crossdressing som ett sätt att självmedicinera faktiskt, även om det kan låta konstigt.
Det värsta var ju att det var den som ägde klubben då du skrev blogginlägget som använde uttrycket “slasktratt” först
Diagnosen är väl iofs främst till för att enkelt sammanfatta vad för typ av behandling, anpassning, hjälpmedel o.s.v. nån behöver?
Att vissa snackar om “diagnosglidning” o.s.v. tycker jag bara är fånigt. Det är väl inte krånligare än att de som hjälps av en viss behandling passar för den diagnos som är kopplad till behandlingen, så länge det finns en ett-till-ett-koppling mellan diagnos och behandling. (Vistt, ett-till-ett-kopplingen är väl inte helt klockren, könskirurgi utförs både på TS och IS, (köns)hormonbehandling ges av andra skäl än TS o.s.v., men men…).
Jag håller med dig om självmedicinering.
En fråga man kan gräva i är väl om man ska definera crossdressing som självmedicinering även om den som utövat detta inte var riktigt medveten om att hen var TS då det begav sig?
Notera att de är otroligt tidigt ute, de har redan lagt ut nyhetsbrev för hösten 2009!
Åsså kör de hårt på den klassiska “vi och dom”-uppdelingen, där de retoriskt frågar ett antal grejer om SFTH och har med punkten “Ger de hormoner till she-males och transvestiter”.
De är ju stora teknikproffs också som lägger ut ett nyhetsbrev som jpg-bild. (Hint: kännetecknande för jpg är att skarpa detaljer ofta blir suddiga för att bilden inte ska ta för mycket plats. Suddighet och text är väl inte precis något man bör kombinera…)
Diagnosglidning är ett begrepp som visserligen kan vara väldigt verkligt i vissa fall, men inte här. När det gäller en term som “depression” som kan rymma allt från väldigt djupa och allvarliga livshotande tillstånd, till en tillfällig och rätt grund svacka så är det ett problem att folk ofta använder väldigt oprecisa ord. Men det är inte det som är fallet här; vi pratar om människor som behöver hjälp men inte får det.
Ja, det är en bra fråga. Jag tror att man överlag ska akta sig för efterhandskonstruktioner, så det är nog väldigt individuellt. För en del var det säkert undermedvetet, och för andra inte.
Pingback: ”Patientföreningen” Benjamin vårdar sin transfobi « trollhare
Pingback: Varför måste transsexuella kastreras? « trollhare