Testosteron eller normer eller både och?

”Jag tror att förmågan att samspela med andra förvärras väldigt av oförmåga att finna sig i könsroller oavsett om det handlar om en identitetsfråga eller om det bara är för att det finns en del förmodligen helt grundlösa regler om vad som är manligt och kvinnligt.”

En vän skrev detta till mig i eftermiddags i ett av våra eviga samtal om vad som egentligen ger det andra, eller snarare vilket som kan tänkas vara mest vanligt: att utveckla symptom på Aspergers syndrom utifrån av att inte passa in i ett samhälle som håller benhårt på att sortera folk i två ”motsatta” kön, eller att bli könsöverskridare på grund av något som ”egentligen” beror på ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Jag tycker det ligger något i båda. Eller så kanske det helt enkelt finns ett annat samband: De kan båda bero på en tredje faktor. Jag har ägnat kvällen åt att läsa vissa delar av en doktorsavhandling av Susanne Henningsson som läggs fram i Göteborg på fredag. Den handlar om serotonin (japp, det ämne som många antidepressiva mediciner boostar) och könshormoner, och har sammanfattat och länkat ihop olika studier. Avsnittet om hormoner är det som jag tycker är intressant. De tittar på personlighetsdrag, klassisk autism och transsexualism hos genetiska ”män”. Visst har jag läst det mesta förut, men när jag ser det såhär samlat faller en del pusselbitar på plats:

• Kvinnor med autism har i genomsnitt kanske utsatts för mer testosteron i fosterlivet än ickeautistiska kvinnor i genomsnitt.
• Män med transsexualism (för den förvirrade: födda med flickkropp) har i genomsnitt kanske utsatts för mer testosteron i fosterlivet än fittfödda kvinnor i genomsnitt.
• Kvinnor med transsexualism (födda med pojkkropp) har i genomsnitt kanske utsatts för mindre testosteron i fosterlivet än kukfödda män i genomsnitt.

Okej, detta är kraftigt förenklat. Men ändå. Hon sätter de inte i samband, men jag har svårt att låta bli.

Kanske är autistiska drag ibland orsakade av miljöns könsrigiditet, på samma sätt som ett barn som bestulits på sin frihet och sociala träning à la Natascha Kampusch kan visa ett ”inlärt autistiskt” beteende: Normerna/miljön gör en socialt handikappad.

Kanske är det vi kallar könsöverskridande eller transskap lättare att acceptera för den som autistiskt struntar i sociala regler: Frihet från normer gör det lättare att komma ut.

Kanske är det hormonnivåerna i fosterlivet som avgör om ett barn blir autistiskt eller inte, transsexuellt eller inte, och eftersom de kanske beror på samma sak är det i så fall inte så konstigt att det verkar så vanligt med båda samtidigt.

Jag kan inte bestämma mig vilken förklaring jag tycker är mest trovärdig eller ens vilken jag gillar bäst. Men nu är inte jag forskare, så jag behöver inte välja. Jag gillar alla tre. Och eftersom folk är olika är säkert anledningarna det med.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, kön, könsidentitet, HBTQ, autism, Aspergers syndrom, ADHD, NPF, transpersoner, testosteron, hormoner, biologi, forskning, normer, fördomar, transfobi, psykologi, psykiatri, neuropsykiatri