En fördel med att vara asocial är att en inte behöver städa så ofta. Därför är det mest kul och uppfriskande när en väl gör det. Idag var det dags för sovrummet. Jag försöker egentligen att hålla onödiga prylar borta, men smutstvätt har en tendens att samlas på golvet. Likaså ren tvätt, och allt annat som jag vill gömma undan från hallen. Det var bara att sätta igång, och fördelen med små rum är att det inte tar lång tid innan det är snyggt igen.
Jag har med flit valt det minsta rummet, och målat väggarna mörklila. Många som har svårt att sova behöver en lugn och mörk miljö. Mitt förra sovrum var alldeles för stort och ljust, så den här lilla skrubben känns perfekt. Jag försöker att låta färgerna tala för sig själv, och inte ha för mycket saker framme som syns från sängen. Det är en erfarenhet från när jag bodde i studentkorridor och skulle leva i ett enda rum på 19 kvadrat: Det du ser när du försöker somna påminner dig om vad du inte får glömma att göra nästa dag. Tankarna snurrar och det är omöjligt att slappna av. Därför har jag skärmat av sängen så mycket det går.
Sedan har vi då sovrummets stolthet: Bolltäcket. Jag får många frågor om dem: Hur ser de ut? Hur får man tag på ett? Fungerar de verkligen? Jag har skrivit om dem tidigare, men kan lägga till att det börjar bli lättare att få tag på det. Att köpa ett privat kostar 5500 kronor, men från och med nästa år kan den som är skriven i Stockholms läns landsting och har behov få ett bolltäcke utskrivet som hjälpmedel.
Fungerar det då, är frågan? Jo, för mig gör det det. Jag älskar mitt bolltäcke och klarar mig inte utan. Det får mig att somna på i genomsnitt en timme, istället för tre-fyra. Det är lugnande med trycket mot kroppen och prasslar lite när man rör sig. På sommaren är det aningen svettigt, men på vintern lite för svalt, och därför använder jag ett vanligt täcke i ett eget påslakan ovanpå. Jag har haft bolltäcket i åtta månader, och är väldigt glad att jag fick chansen. Det betyder så mycket för min sömn, och sömnen betyder ju i sin tur mycket för att må bra i vaket tillstånd.
Sedan har vi då den avdelningen jag inte brukar skylta med, men som alla som kommer hem till mig brukar fastna vid: mitt altare. Det är egentligen en bokhylla full med böcker och prylar: från rökelsekar och färgade värmeljus för ljusmagi till hemmagjorda symboler och en kristallkula. Och så stenarna då. I en gammal kast (sorteringslåda för trycktyper) ligger de uppradade. Sorterade efter färg. Jag behöver aldrig leta mer än någon sekund innan jag hittar rätt. I den vanliga världen är jag kanske mer än lovligt slarvig, men som häxa är jag pedant.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om inredning, bilder, sömn, bolltäcke, hjälpmedel, sömnlöshet, stress, sovrum, magi, häxor, städning, Asperger, autism, NPF, ADHD, psykisk sjukdom, ångest
Vad fint du har det!
Jag känner igen det där med att allt till slut hamnar i drivor på golvet, så är det för mig med. Byxor, kalsonger och strumpor överallt. Och på alla fria ytor står det fullt med gamla temuggar jag aldrig orkat ta hand om.
Men när jag väl orkar städa blir det jättefint
temuggar kan mögla – det är egentligen en viktig anledning till att jag knappt dricker något annat än vatten
Jag gillar första bilden bäst. Där känns det mest som hemma.
trollhare: du, jag vet
av erfarenhet. ändå är jag för lat för att ta hand om dem med en gång.
P: Påminn mig om att vi aldrig ska flytta ihop
Ricochet: Om du vore lika mögelfobisk som jag skulle du nog antingen göra det eller sluta dricka te
Varför inte??
därför att jag inte klarar av oordning. Inte andras oordning iaf
jag är glad att jag inte har så mycket fobier. bara telefoner och att kryp ska bygga bo i mig, typ. jag skyller det där med krypen på för mycket Arkiv-X i ung ålder…
Ah… Det är en av mina mindre fobier. Faktiskt är rädslan för att det ska växa rosenbuskar ur mina leder större. Det har jag haft för många mardrömmar om.
Ååååå så fint. Snyggt. fina färger och så intressant att få höra hur dina erfarenheter bilvit en plats som du lagt till rätta efter att ha funderat igenom dem. Det där är viktigt. Då känner man att det är MIN plats. Det är iaf min erfarenhet
?) Tycker bara det är så spännande att man kan lära sig så mycket och bli lite mer insiktsfull i ett så kort möte på stort avstånd som ett inlägg är.. Bolltäcke, sovrumsplanering och en liten liten gnutta häxeri….
Häxeriet – ja där tycker vi nog inte lika. Men igen: jag tänker att det är precis samma med det. Dina erfarenheter, din övertygelse, din grej. BRA! Men om jag hakade på skulle det vara alldeles fel. Jag håller mig till relationen till Jesus och tanken att jag tar det som det kommer, även om det tar andan ur mig. Obs! Jag har verkligen inget behov att missionera, är inte ute för att lägga dig till rätta (och inte skulle det väl gå
Tack
Ja, jag har jobbat på att det ska kännas personligt. Har tillbringat lite för mycket tid i miljöer jag inte fått bestämma något om…
Det går nog inte att omvända mig, nej
Jag har ett väldigt avslappnat förhållande till kristendom och så, jag var ju själv kristen i så många år, men däremot har jag klassisk “kristofobi” mot väldigt högervridna frikyrkliga…
Men det är väl i all sin dar mer en högerfobi – eller rättare sagt en helt normal känsla. Eftersom vi väl är norm – eller hur
Jo, egentligen. Den råkar bara vara mest riktad mot de som använder sin tro som vapen för att köra över andra. Som tur var är de flesta kristna inte såna…
Det är faktiskt en bra grej med min loftsäng. Jag tänker slänga ut den inom ett år eller så, men jag kommer att sakna hur man försvinner iväg till en alldeles egen liten värld däruppe.
Ja, jag sov i loftsäng när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Det var en klar fördel. Men det var så himla jobbigt att klättra upp och ner hela tiden, därför har jag ingen sån längre…
nu blir jag nyfiken på vad det är för ett litet hus som står där på första bilden? ett dockskåp?
Japp. Jag kommer att lägga upp bilder därifrån… någon dag när jag känner för det.
Lila väggar!! <3
Jag har oxå lila väggar i min etta, men de är ganska ljusa. Du har det väldigt fin i din lägenhet. En annan går bara runt och önskar det kunde se ut så. Och det här med små utrymmen, är det bara jag som tycker det är jobbigt att bo stort och föredrar små kompakta utrymmen? o.0
Jag är allergisk mot “öppen planlösning”. Det skulle iofs kanske fungera nu när jag är ensam, men jag har aldrig fattat hur människor som bor ihop gör om de inte kan stänga in sig så de slipper se varandra. Jag har så mycket prylar att jag gärna har en stor lägenhet, men jag föredrar flera små rum
Lika samma här! Stor lägenhet med små rum vore toppen.
När jag var sambo höll jag på att få krupp om jag inte kunde stänga in mig lite då och då. Han förstod inte alls varför jag höll på så. >.>
Jag med! Men jag skulle inte kunna bo i en etta själv. Det blir för stökigt…
Blir det för mycket går jag in och gömmer mig i garderoben. Fast då brukar brorsan garva åt mig och fråga om jag inte nyss kom ut ur den.
hahaha, underbart! När jag var sambo brukade jag gå och lägga mig när jag ville vara ifred. Och han brukade sätta sig på toa.
Var har du hittat kasten? En sån har jag velat ha i flera år – inte till stenar dock, utan till min geekiga samling leksaker. Hehe.
Pappa köpte den för säkert 20 år sedan på en utförsäljning efter ett gammalt tryckeri som gått omkull. Det är rätt ovanligt att hitta såna “äkta” på loppisar, men det finns gott om nytillverkade små prylhyllor som kallas kast.
Jag har nog en sån där gammal kastlåda av trä på vinden nånstans, jag har inte haft den uppe på väggen sedan jag bodde hemma hos mina föräldrar. Om nån vill ha den så hojta till. Jag har även en låda med en massa pyttesmå prylar som stod i de små söta hyllorna.
Det är säkert nån som vill ha den. De är snygga och praktiska
Pingback: Hjälpmedel vid Aspergers Hundrom och ADHunDe « trollhare
Pingback: Vem behöver en sambo när det finns bolltäcken? « trollhare
Pingback: Bakterieskräck och stökighet - en vinnande kombination « trollhare
Pingback: Mina grannar kanske tror att jag har ett sexliv « trollhare
Pingback: Fontanellorgasm med tankehatt « trollhare