Jag vet inte hur långt jag sprungit än. Jag vet bara hur länge. Halva tiden av den det beräknas ta innan jag når vätskekontrollen. Kanske måste jag vänta tills tiden är ute innan jag vet att jag ligger efter, kanske får jag en skymt av ett landmärke imorgon.
Jag vet i alla fall att jag inte sprungit vilse; banan är så tydligt snitslad. Mjölksyran är jobbig, men jag tror att jag kanske kommer in i andra andningen snart. Hursomhelst är att bryta inget alternativ.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, vård, utredning, väntan, testosteron, hormoner
Pingback: I väntan på att efter sommaren ska börja « trollhare