En gång i tiden förstod jag inte att det fanns människor på internet. Eller att människor tar åt sig av det de läser. Så jag skrev utan hämningar. Förlåt. Jag visste inte bättre. Jag förstod inte att människor har känslor. Att de jämt och ständigt googlar “skära sig på bästa stället” visste jag, men jag fattade inte varför. Theory of mind är inte min starka sida.
Rakblad är inte vackra. Ärr är fula som fan. Jag skulle kunna berätta vilka ställen som är de bästa ställena att skära sig på. Jag skulle kunna skriva en guide i 999 sätt att skada sig på, med ett särskilt avsnitt för hur du gör om du ligger inne på psyk med övervakning. Jag har gjort det förr, av ren dumhet.
Självskadandet fyller tydligen en social dimension. Det var mer än jag visste. Jag börjar förstå att jag skadade mig på fel sätt, precis som doktorn sa, innan han förklarade vikten av ett korrekt författat självmordsbrev. Men jag inbillar mig att mitt sätt var det bättre. Jag har aldrig berättat för någon. Bara för hela världen.
DN har ett par bra artiklar som fick mig att skämmas rejält. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om självskada, psykisk sjukdom, borderline, ångest, självmordstankar, psykvård, internet, anonymitet, bloggosfären
“Jag börjar förstå att jag skadade mig på fel sätt, precis som doktorn sa, innan han förklarade vikten av ett korrekt författat självmordsbrev”
Hur menar du?Sa din läkare ngt om hur man författare ett s-brev?
Hälsn.
J.,
Självkskadebeteende smittar INTE. Det måste finnas en psykisk instabilitet där från början i så fall. Majoriteten av funtade människor ägnar sig inte åt självskador alls, utan väljer andra mer konstruktiva strategier. Som tur är. De som skadar sig är psyksjuka och hittar den info de vill ha med eller utan Skinhead Barbiedoll eller någon annan som bloggar om det .
J: Japp. Fast vi kom ju in på det naturligt eftersom han frågade om jag skrivit något nån gång.
bippo: Nu måste jag nästan gå in och läsa den där bloggen (?) bara för att… Jag vet inte. Jag förstår inte människor.
För ngt år sedan eller två googlade jag på “skära sig bästa stället” eller ngt liknande och hamnade på din blogg,fast det var på en annan adress då tror jag.
Under den tiden i mitt liv mådde jag extremt dåligt och var arg på mig och alla som fanns i princip,och om jag inte minns helt fel så blev det lite tjafs mellan dig och mig just om varför folk skriver sånt.
Visst ville jag ha tips(fastän jag har självskadat i cirka 8 år)men mest av allt ville jag ha sällskap.
Förlåt om jag betedde mig illa,men det var en mörk period i mitt liv.
Häls.
J.
Ps.Jag har också fått berätta om s-brev.En läkare sa att det sa mkt om mig och vad jag ville förändra en annan tror jag ärligt bara var morbidt nyfiken.
Du var inte ensam, såvida du inte gjorde tio gånger om dagen… Det är fortfarande svårt för mig att förstå. När jag varit inlagd har jag tvingats lyssna på andras berättelser (självupplevda eller från läkare) tillräckligt mycket, jag förstår inte hur människor frivilligt kan söka upp det.
Under den mörka perioden i mitt liv så var jag Borderline-johanna,min identitet som aktiv självskadare. Jag sökte förståelse på nätet,för det kunde jag inte hitta i mitt vanliga liv.Där var jag i princip ensam.
Det jag inte kan förstå är hur människor i grupp skär sig.Tillsammans.Har träffat flera på psyk som har gjort så.
För mig är det ofattbart. Skulle aldrig tillåta att ngn skada sig brevid mig,det är sadistiskt på ngt sätt.
Vad är dom personernas motiv?visa vem som är modigast,som gör värsta,djupast sår?
Nu blev det långt,jag blir bara förvirrad vad dom vill med det.
Jag tror det är en förlängning av att prata om det, men långt över gränsen. När folk säger “meh, alltså, hur skär du dig egentligen?” och börjar berätta om hur man “ska” göra för att det ska vara “på riktigt”, då är liksom första steget dit taget. Tror jag.
Vadå “fel sätt” å “rätt sätt”?
Åh, det är svårt att förklara utan att gå in på detaljer, men det handlar om trovärdighet, kan man säga. Att spela rollen som sjuk på ett lagom övertygande sätt, oavsett om det är andra sjuka eller vårdpersonal man ska “övertyga”.
Jag fick en känsla av att jag förväntades ha använt mitt självskadebeteende för att kommunicera något, och därmed förväntades… jag vet inte. Bra fråga. Jag ska nog skriva ett inlägg om detta, för det är komplicerat.