Vad är det som är så hemskt med otrohet? Egentligen? Varför reagerar människor så starkt? Jo, för att de har blivit bedragna. De har trott att deras partner varit trogen, och sedan förstått att det inte stämmer. Kanske har den de älskar ljugit, kanske inte, men alltid fört bakom ljuset. Brutit ett löfte. Svikit.
Därför är det – i mina ögon – inte otrohet om alla införstådda är medvetna om det och gett sitt godkännande. I ett öppet förhållande, eller mellan polys eller relationsanarkister. Människor som frivilligt har gruppsex med sin lika frivilliga partner är lika otrogna som om de varit singlar.
Sedan är förstås Svenska Kyrkan sin egen värld, med sina egna regler. Vad deras anställda gör i sängen är uppenbarligen ett bekymmer. Att ge sig in i en sexlek och sedan bli misshandlad är farligt. Du kan förlora jobbet. Och sedan undrar de varför folk tar tillbaka anmälningar.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om otrohet, trohet, relationer, kärlek, sexualitet, polyamori, gruppsex, svenska kyrkan, moral, etik, misshandel, relationsanarki, öppet förhållande
Tja, om man anser att “sex hör hemma inom äktenskapet” så är det väl kanske logiskt.
Eller så.
Får ensamstående präster inte ha någon sexpartner då?
Traditionellt, absolut inte… idag finns väl skilda uppfattningar, men den som har något utomäktenskapligt förväntas nog iaf sköta det snyggt så det inte väcker anstöt.
Typ.
Fast jag är själv utomstående i kyrkliga angelägenheter, lita inte på mig.
Mmm… det är just det där med att sköta det snyggt. Att anmäla en sak som detta gör ju att det kommer upp till ytan, och då har en plötsligt “skyltat” med det. Sens moralen är att låta bli att anmäla är det bästa… *suckar*