“I bedömningen av om ett namn är lämpligt som förnamn ingår att hänsyn tas till könet på den person som ska bära förnamnet. Enligt svensk namntradition kan namnet Immanuel inte anses vara ett kvinnligt förnamn utan det har en klar maskulin prägel. Namnet Immanuel är därför uppenbarligen inte lämpligt som förnamn på en kvinna. Överklagandet ska därför avslås.”
Japp, Länsrätten har sagt sitt. De tar hänsyn till mitt kön. Det kön som de är övertygade om att jag har, vill säga. Att jag samlade in nittio namnunderskrifter på en vecka nämner de inte ens. Då vet jag att vem jag själv upplever mig vara, eller vad folk känner mig som, väger lättare än en fis i universum.
Det kön de tar hänsyn till är tydligen väldigt skört och ömtåligt och extra skyddsvärt. Det går så lätt sönder, det är förmodligen därför de kräver intyg från psykiatrin med en klar diagnos för att gå med på att göra ett undantag. Jag måste vara psykiskt sjuk för att få min identitet bekräftad. Inget annat gäller.
Kammarrätten nästa.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namnlag, namnändring, namn, transpersoner, transsexualism, identitet, psykvård, fördomar, sexism, queer, lagar, fördomar
Avslag igen? Är de helt bakom flötet? Fattar verkligen inte att det ska vara ett så förbaskat rotande i folks DNA och försök till att glo under kläderna. Enda orsaken till att de tror att namn orsakar obehag eller vad de nu månde tro är ju för att de själva bidrar till att upprätthålla en norm och förväntningar på att personer med ett visst namn är nåt visst. >.0
Tillåt mig sparka dem i röven. *morr*
Bra att du kämpar vidare, det ska du göra. Om det finns något jag kan göra, det vet jag inte, men jag kan skriva att jag förstår. För det känns det som att jag gör.
Kaijn: Seså, vi ska upp i EU-domstolen och sparka deras röv med stora stöveln. Ha tålamod
Psyk: Tack vännen, det är inte så mycket att göra… Bara överklaga