Folk och fä
Att sortera och sortera i det oändliga är min våta dröm. Bokmärken, pärlor, böcker, konservburkar, pennor… Vad jag än kommer över i tre exemplar eller fler måste jag ordna. Och ordna om. Igen och igen. Inte undra på att jag blir helt uppslukad av att sortera mina bilder i datorn. Lägga dem i album och tagga i prydliga kategorier. Ljusrosa rosor mot mörkrosa. Daggkåpa och humle under ”Växter>Gröna växter”.
Och så Gevvis då, på grönbete i det halländska gräset. Men var hör hon hemma? Under ”People>Family” eller under ”Ickemänniskor” där det redan ligger några spindlar och en flock hästar? Min bästa vän, min sambo sedan över fem år, mitt allt: Är hon upphöjd till familj eller degraderad till sin biologi?
Jag funderar ett tag på vad som är mest PK. Om jag låter henne ligga som ”djur” förminskar jag vår relation, men om jag låter henne vara en familjemedlem förmänskligar jag henne; skärmar av henne från de andra djuren som om hon vore bättre.
Efter en stunds grubblande tar jag hela ”ickemänniskor”-mappen och lägger den under ”people”. Det är för fan min dator. Om det vore så enkelt i resten av världen.
Dagens djurrätt: Påvens hermelinpäls upprör italienska djurrättsaktivister, skriver SvD. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om djur, människor, speciesism, djurrätt, foto, sortering, tvångshandlingar, kaniner, bilder
RSS - Posts
Att sortera är det bästa, men jag skulle gärna gå en kurs hos dig hur man gör det på datorn. För det går inte! Jag vill ta i grejorna på riktigt, kunna lägga dem i små högar och skriva ettiketter och…Det stör mitt ordningssinne att bilder och filer i datorn är i fullkomligt osorterat. Tips?
(Och en annan grej; jag minns när jag var liten och sorterade saker när jag inte kunde sova. Serietidningar, bokmärken, pennor. Ack, det var en bra tid det.)
Jag har skaffat photoshop, det verkar vara rätt bra för att sortera. Har suttit med det i två dagar och bara taggat. Hittills älskar jag det även om jag blir tokig på att programmet inte har tillräckligt med ADHD
Du skulle bli en bra katalogisatör inom biblioteksvärlden. Då skulle du iofs vara tvungen att följa bibliotekens katalogsystem, men å andra sidan är det logiskt uppbyggt med underavdelningar i mängder….
Uh, nytt program. Bara det får mig att skruva besvärat på mig.
Haha, inte tillräckligt? Hur lite har man då?
degbunke: Bara en liten tanke så; hur många som jobbar på bibliotek tror du inte har AS? ^^
degbunke: Jag ville jobba på ett museiarkiv förut, sitta nere i en källare hela dagarna och vårda och katalogisera gamla föremål. Det var min dröm, tills jag insåg att de inte jobbade riktigt så ensamt som jag hoppats på
Sara: Musen rör sig långsamt om jag markerar ett par dussin bilder för att tagga dem. Då biter jag musen i ren frustration
Haha! Min stil brukar vara att dunka den ett par gånger i bordet. Nu har jag dock bärbar, och det fungerar inte längre. Då är det tillfredsställande att smälla igen locket när jag blir frustrerad…
Datorer…suck.
Sara: i den kommun där jag är bibliotekarie har jag inte upptäckt en enda aspie bland mina kollegor. Men iofs så kan jag ju ha missat nån.
Sara: Jag är rädd att om jag hade en bärbar skulle jag kasta den i väggen. Jag är ganska farlig mot döda ting…
degbunke: Jag tror du behöver justera din neudar. Men de som jobbar ”utåt” på bibliotek är ofta bara halvaspisar, de är svårare att spotta
Jag har gjort det X antal gånger med telfonen, mobilen då alltså. Inte än med datorn, ta i trä. Men ibland har det varit farligt nära…
degbunke: Jag håller med trollhare; du behöver nog bara kolla in lite extra noga. Minst en på varje bibliotek skulle jag tippa!
Att bita i saker är skonsammare mot dem inbillar jag mig
Haha… Vad du påminner om mig på den punkten! Jag har dock sorterat så mycket att jag till slut gör mig av med alla filer och vad det nu kan tänkas vara.
Du har en sån härlig förmåga att observera såna här små iakttagelser hos dig själv. Brukar kika in här ibland och få inspiration till egna inlägg. Kommer dock aldrig igång med just de bitarna. Hur gör du för att ha så mycket att berätta? I mitt huvud passerar tusentals tankar dagligen, men väl framme vid tangentbordet tar det stopp… Inte alltid, men just när det rör sig om den här typen av händelser.
Mycket att berätta?! Jag har ju bloggtorka! Märks inte det? Vissa dagar pressar jag bara ur mig ett enda inlägg. Det var länge sedan jag kände att jag var tvungen att hålla i mig själv för att inte överskrida regeln om max fem inlägg om dagen…
Du skriver lite färre inlägg än förut, men du har alltid kloka tankar på lager (även om jag inte alltid håller med om precis allting). Är det WordPress som satt en maxgräns på 5 eller du själv? Bloggar på Blogspot och har inte så god koll här borta… Det enda jag vet är att jag följt din blogg till å från, att du ville bo i England ett tag (rätta mig om jag har fel?) och att jag jämställde könskorrigering med den flytt jag gjorde från Gbg till Sthlm… Hehe…
Det är jag. Min första gräns var på femton, sedan tio och nuförtiden fem. Jag får inte bli för hög på bloggknarket…
Hm.. undrar vilka av mina kollegor som är aspies då….. Jag tycker att de alla är så jävla normala svenssons (till min stora förtret, hehe)… Men iofs har vi inga som har enbart inre tjänst, alla jobbar med yttre tjänster i olika grad, så det kanske bara jobbar halvaspiesar hos oss…? Inklusive jag själv då?
Däremot har jag en killkompis som har jobbat inom ”mitt” bibliotek, han kan nog luta åt aspie. Fast han förstår ironi (är nog en av de mest ironiska människor jag känner), så han kanske också bara är halv? Eller har jag fattat fel det här med aspies och ironi?
Jag skulle säga att jag är helaspie, och jag förstår ironi. De flesta aspisar jag känner gör det, och vissa är skitduktiga på att leverera underbar ironi…
Ajfan där rök min teori om ironin då… men annars påstås det ju att aspiesar tar allting helt bokstavligt och inte förstår det. Det är alltså fel? (för i så fall har jag en nära vän som jag direkt kan säga är aspie. Fast ännu ingen på mitt jobb, där får jag nog luska lite mer om jag ska hitta nån…
)
Det är många som är såna, men inte alla. Jag hade språk som specialintresse och min favvobok när jag var liten var 3650 ordspråk och talesätt. Jag har läst lingvistik på högskolenivå och kämpat för att kompensera för allt jag inte kan automatiskt.
Själv skulle jag lagt ”Folk” under ”Djur”; ”Ickemänniskor” skulle jag inte ens ha som kategori.
Tja, men ”People” var redan huvudkategori. Numera är jag tvungen att hålla dem åtskilda, för det är så många olika kategorier av ickemänniskor att människorna helt skulle försvinna i mängden.