Sex och en halv vecka. Så länge sedan är det jag skickade in min överklagan, och fortfarande inte ett ljud. Ska bli spännande att se hur många gånger jag blir tvungen att överklaga för att få igenom mitt namn.
Under tiden läser jag att Skatteverket tydligen blivit mer liberala när det gäller att godkänna namn. I en intervju med SvD förklarar byråkrat Lars Tegenfeldt först:
“Nordfront är ett namn som för de äldre kan förknippas med Tyskland och nazismen, men det är inte så allmänt känt att det väcker anstöt. Om man vill förknippas med nazismen så ska man få det.”
Liberalt och fint, eller hur? Även naziromantiker ska få bejaka sin identitet. Men på frågan om “en man vill heta Eva, får han det?” är svaret enkelt:
“Nej, det går inte. Där finns en praxis som vi drev för några år sedan. Namnet ska inte vara vilseledande.”
Tack för det. Skatteverket har slutat tala med kluven tunga, eller?
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namnlagen, lagar, transpersoner, kön, sexism, fördomar, nazism, högerextremism, Skatteverket
Jag vet inte var jag skall börja. Blir så förbannad!! Att det finns en del regler på namn ge bebisar, klart! Men om du som vuxen vill byta namn så skall du förbövelen hata vad du vill. Vill jag heta Lisa Köpenhamn Byggarbetare skall jag för tusan få det!! Det är mitt val jag lever med det. Vist inte sådana som förolämpar som Alldödåtjudar kanske inte är så bra namn. Men shit vanliga namn skall man få, och det har inget med transexuell eller inte. Man kanske rent av bara tycker Lisa är fint! Suck kan man bli mer arg!!
Det låter som att man har fastnat i att följa praxis för att det är praxis. Lär behöva juridik för att ändra på det här, ja. Frågan är hur många år det ska ta.
Jag håller med er båda. Kerstin Burman(på Byrån för lika rättigheter) som hjälper oss med det här sa att hon tycker att det behövs både att folk faktiskt överklagar och överklagar för att ändra praxis, och samtidigt att det finns de som jobbar med det politiskt för att få lagen att sluta vara så himla luddig att det är möjligt. Det är en väldigt skum situation…
Kostar det att göra en ansökan, även om man får avslag? I så fall kanske det borde samlas ihop en liten kampkond, bara för att. Även om det inte rör sig om några jättesummor.
Nej, inte till Skatteverket, men till PRV kostar det 800 att söka. Så det beror på om en vill byta namn (PRV) eller bara lägga till (Skatteverket). Fast om en har gjort en förnamnsändring tidigare är gratischansen hos Skatteverket förbrukad…
Men överklaganden och sånt kostar inte extra, eller?
Nej, inte enligt Kerstin.
Helt sjukt egentligen att vuxna människor inte får heta vad de vill eftersom Skatteverket anser de har full rätt att peta runt i folks mest intima delar. En enda bokstav var ungefär det som skilde när det bedömdes om jag fick, enligt alla papper, ha det namn jag halva mitt liv. En mycket nära vän däremot får inte heta det han vill eftersom namnet slutar på ett y och skatteverket anser att eftersom de haft rätt att gräva i hans DNA så kan han bara få heta det han vill om han går med på att namnet slutar på i. Hur stört är inte det? >.0
Mmm… Hur många andra som byter namn måste ha läkarintyg?
Att ni vill förhindra tyska influenser kan jag förstå, men varför måste motsatsen vara att lyfta fram bögerier? En man kan inte heta Eva. Hur skulle det se ut om det började springa runt en massa pojkar med handväska på grund av vårat skatteverk!?
Ja, så måste det vara. Om människor får heta vad de vill kommer antalet transpersoner att formligen explodera, och det vore ju fruktansvärt för att… (hjälp mig, jag kommer inte på något?)
Jag har ju tidigare haft en diskussion med Trollhare om tilltalspronomen till transsexuella (på Niclas Berggrens blogg), där jag kanske avslöjat mig som mera trångsynt än vad jag gärna vill vara (eller mera liberal, beroende om man rangordnar folks rätt att använda sitt språk eller transpersoners rätt att bestämma över det tilltalspronomen som skall användas emot dem högre). Jag måste dock här i princip fullständigt hålla med de flesta på den här bloggen (friherrinnan Transchiölds lysande inlägg till trots): vilken förbannade rätt har det allmänna att bestämma över vuxna personers namn? Jag tycker att det är viktigt att någon tar ett nyfött barns intressen till vara, och där tycker jag att namnlagen fyller en funktion, men om någon vill kalla sig för Jävla Folkbokföringen är det väl den människas problem?
“Nordfront” tycker jag dock med endast väldigt mycket kunskap om nazismens historia i förhållande till Norden och med en viss paranoia kopplad till denna kunskap kan få till något entydigt nazistanstruket. Jamförelsen mellan skatteverkets vägran att registrera det som uppfattas som kvinnonamn för biologiska män och myndighetens tillstånd att registrera Nordfront som efternamn haltar lite.
Juridiskt sett bör en myndighet kunna överpröva och förändra sin egen praxis, men det krävs tungt vägande skäl (alla skall ju likabehandlas). Kanske de inte riktigt finns när lagstiftningen är oförändrad och ingen domstol ingripit. Det innebär att juridiken måste vara konservativ, och att sparka på skatteverket (som bara tillämpar lagen) är lite fel. Domstolarna kommer med stor sannolikhet inte heller att kunna komma fram till någon radikalt ändrad praxis, utan problemet ligger inom politiken. Det är ju i slutändan där reglerna skall bestämmas.
Med detta inte sagt att det inte vore bra om regeringsrätten gav skatteverket i uppdrag att ändra sin praxis. Frågan är dock om regeringsrätten kan eller vill göra det, vilket är tveksamt (både “kan” och “vill”, inte bara det senare). Egentligen borde du driva en politisk kampanj, snarare än att överklaga.
Vad får dig att tro att vi bara jobbar mot Skatteverket? Vi hade en debatt med politiker på Pride som var eniga om att saker och ting måste ändras. Men sånt tar flera år. De har varit på väg att se över namnlagen sedan… var det 2002 eller 2005?
Ur Skatteverkets ställningstagande 131 469062-08/111:
“Avslag bör göras på anmälan om namn som enbart är kända som mans- respektive kvinnonamn om anmälan avser någon av “motsatt” kön. Om namnet inte har typisk könskaraktär bör tillämpningen däremot vara generös.
Nybildade förnamn torde sällan ha en utpräglad könskaraktär. Vid bedömningen bör även beaktas de internationella influenser som numera påverkar allmänhetens uppfattning i dessa frågor. Exempelvis bör Charlie och Bo kunna godkännas för både pojke och flicka.”
Frågan är om en får ett könskonträrt förnamn godkänt om en kan bevisa, mha SCBs statistik, att *en* person redan har detta förnamn konträrt. Skulle vara spännande att se hur det går om någon provar. Beror ju på hur verket tolkar “enbart” och “kända” i sitt eget uttalande…
Ja, det vore intressant. Jag vet att människor har fått avslag fast det funnits personer av det juridiska könet med det namnet, men jag vet inte om hen fick igenom det senare.
Det finns fyra kvinnor som heter Emanuel. Ingen Immanuel. Men det är ju inte riktigt samma namn, även om de uttalas nästan likadant.