Den åttonde april började nedräkningen. Drygt tre månader har gått, av minst tolv. En fjärdedel av väntan är över. För att hålla modet uppe listar jag anledningar till varför det är bra att börja transitionen när en är lite äldre.
Jag ska föreställa att vara mognare och klokare. Jag har lärt mig mycket mer om mig själv under tiden jag väntat. Har lärt mig hur psykvården fungerar, hur en handskas med människor i allmänhet och vårdpersonal i synnerhet.
Naturligtvis är allt fejk. Självklart hade jag velat börja i utredning när jag var sexton. Jag ser framför mig hur jag hade kunnat ta studenten och vråla klyschorna med målbrottsröst. När jag började på högskolan skulle folk lära känna mig som Kim eller Alex eller något annat androgynt, och jag skulle själv kunna välja vilka som fick veta. Vid 27 års ålder skulle jag vara en helt vanlig kille, välanpassad och förmodligen med något tryggt och tråkigt jobb. Kanske skulle jag tillochmed vara straighacting.
Fast, å andra sidan, det skulle inte vara jag. Ju tryggare jag blir i min manlighet, desto fjolligare blir jag. Dras mot mitten tills jag kommer så nära gränsen att den försvinner.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, kön, könsroller, transition, vård, psykvård
Jamen fjollighet är väl inte bara kvinnans privilegium…
Fast jag tror att män kanske kan uppskatta och njuta av sin fjollighet mer än kvinnfolk. just för att den ligger som en pol mot allt vad macho heter.
Ja, det kan nog vara så. Det är skillnad på fjollighet och femininitet, i mina ögon. Jag har tex. såna handrörelser som inte går att se som feminina. De är rent fjolliga.
Men jag tror att det är lite olika utgångspunkter. Tjejer är så mycket friare inom ramen för vad som är “normalt” och inte, så för en kille är det liksom stärre spärrar som måste släppa för att han ska våga visa sig fjollig.