“Jag undrar, vem störs egentligen av att jag byter namn?” frågar Madeleine som inte får heta Madeleine i Aftonbladet. Jag vet inte ens om jag skulle våga fråga det. Uppenbarligen Skatteverket, i alla fall.
Jag går själv och väntar på svaret på min överklagan. Utan läkarintyg, men med nittio namnunderskrifter. Räcker det? Eller borde jag ha berättat att jag faktiskt sedan tre månader går i utredning för att ha någon chans?
Om tjugo dagar kommer jag förhoppningsvis få chansen att få svar på frågorna, om de vågar möta oss. Jag och Kerstin Burman från Byrån för lika rättigheter i ena ringhörnan, mot någon representant från PRV eller Skatteverket i den andra. Vi får se vad de har att komma med. Om de överhuvudtaget törs.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namn, namnlagen, Skatteverket, PRV, lagar, transpersoner, transvestiter, transsexuella, Europride, politik
När jag hämtar ut mitt ID-kort imorgon står mitt namn Johnny förhoppningsvis med :O Det är intressant hur provocerade folk blir att man heter “fel sak”. Jag funderar på att skaffa något arabiskt efternamn också
Haha, bra!
Fast jag tror att om du hette något “arabiskt” så skulle folk köpa det. Du är inte jätteblek och blond och blåögd. Som jag. När jag var liten ville jag heta Fatima, för att det är så vackert. Tills nån sa att det var ett tjejnamn 
Just de magiska orden “jag går på utredning” sägs ha fungerat ibland.
Japp, jag vet. Det är märkligt. Jag la till en liten mening om det i slutet av min överklagan, men inget läkarintyg. Vi får se om de köper det. Men det är lite sjukt system. Jag menar, hur många andra ändringar i folkbokföringen krävs det medicinska intyg för?