Det vore idiotiskt av mig att påstå att jag vet, för det går inte att veta utan att ha varit där själv. Men saker och ting hamnar definitivt i ett annat ljus.
På morgonen studerar jag utslaget i min armhåla, den typen jag alltid får på sommaren. Suckar och undrar om det är värt att ta upp det med doktorn när jag ändå redan vet vad det beror på. En stund senare ringer Minou. “Vet du vad nässelutslag är?” frågar hon det första hon gör.
Drygt en kvart senare kliar det fortfarande i armhålan, som har antagit en hallonröd färg. Men mitt utslag sitter osynligt, på en liten del av kroppen. Och det beror på att jag svettas, inte på en allergisk reaktion mot en medicin. Jag sitter i min rosa morgonrock hemma och inte på ett sjukhus. Med allt vad det innebär.
När jag var tretton år lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli ytlig och bry mig mer om Livet än om Gåtorna. Jag skulle för alltid klamra mig fast längst ut på håren i kaninpälsen och inte glida ner till De Vanliga Människorna som inte brydde sig om hur universum såg ut. Jag hade förläst mig på Jostein Gaarder och Bibeln och var jätteintellektuell. Jag föraktade människor som brydde sig om världsliga saker, som att äta, sova, älska, måla.
Trettonåriga jag skulle ha hatat tjugosjuåriga jag. Jag har förfallit något oerhört. Blivit raka motsatsen. Det håller inte så himla bra i längden att vara ren och ädel om en aldrig äter eller sover. Och det är just det vi pratar om: Ytligheter, relativt sett. Att datorerna inte fungerar i sjukhusets nät, att kläderna är smutsiga och maten inte räcker. Allt annat är för svårt. De stora världsproblemen har väntat på att lösas i flera tusen år, de kan gott vänta ett tag till.
Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, religion, sekter, i-landsproblem, cancer, sjukdom
Jostein Gaarder er fantastisk,
har du lest Kabalmysteriet?
Det var den första, och min favorit! Mycket bättre än Sfies värld, som jag minns den.
Ååh, min også!
Sofies världen syns jeg er tråkig.
Min mamma leste Julemysteriet for meg da jeg var liten
også en av Josteins bøker. Veldig bra.
Ja, sådär. Men vad är det den heter i original den där som är näst bäst? “I ett speil, i en gåte” enligt wikipedia. Den döende flickan och ängeln är så himla fint skrivet…
jo, det er “i et speil, i en gåte”
“Bibbi Bokkens Magiske Bibliotek” skrevet med Klaus Hagerup (<3!) er også veldig bra.
Nå skal jeg kanskje påminne om at jeg ikke har lest noe av Gaarder eller Hagerup siden jeg var.. tja 13 eller nått
Jag läste nog Sofie för fjärde och sista gången för ungefär åtta år sedan. Undrar vad jag skulle tycka om den idag.