Världens längsta halvmeter är den mellan hjärna och hjärta. Förnuft och känsla är som eld och vatten. Du som är så intelligent kan väl inte ha några problem? Bla bla bla.
Förnuftet säger en sak, känslan ett annan. Så brukar de förklara borderline. Och behandla genom att dra undan mattan för känslorna. Kvar står bara förnuftet, och från det byggs ett nytt tankemönster. I idealfallet.
Men om en person inte har något sunt förnuft blir det problem. Om alla känslor ogiltigförklaras finns det plötsligt ingenting att gå efter. Det finns inga spår eller koder, eller några manualer att tyda dem efter. Inte undra på att tomhet är den mest grundläggande känslan.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om borderline, DBT, terapi, förnuft, känslor, Asperger, kommunikation, tolkningar, psykologi
I idealfallet – verkligen. Och det gäller nog inte bara borderline. Att acceptera sig som ensam med sina känslor, och att samtidigt hålla bitterheten över detta på lägsta nivå – det är det svåraste. Man kanske bara skulle ha blivit ingenjör istället.
Jo, men jag försöker förstå hur vissa faktiskt lyckas hitta rätt bara genom att reglera känslorna. De har liksom någon annan kraft som tar över då, väl?