Toalettetikett

Syrran ringde igårkväll, och vi pratade Pride. Hon berättade om hur Wages Due Lesbians, en av grupperna på centret där hon jobbar, hade demonstrerat mot att polisen sponsrade London Pride. För människor som själva är ickeheterosexuella, fattiga, svarta, asylsökande, prostituerade och – framförallt – kvinnor är inte polisens närvaro något som får en att känna sig trygg. Snarare tvärtom.

Jag funderade över hur det är att vara transperson i England, om det är likadant. Imorse fick jag bevis på det. Transkvinnor blir inte bara illa behandlade av poliser, utan även inom Prides ramar. Roz Kaveney, en postoptjej, blev vägrad att gå på damtoaletten vid Trafalgar Square under paraden. Funktionären på plats föreslog den okönade handikapptoan, såvida hon inte hade med sig sitt Gender Recognition Certificate, dvs. ett intyg på att hon var kvinna juridiskt. Nog för att transsexualism är ett funktionshinder, men att hon, som hon själv säger “transiterat och opererats innan [funktionärerna] var födda” inte skulle få pinka med de andra tjejerna tyder bara på en sak.

Att vara trans är att vara på undantag, även inom HBT-världen. Vi vet vår plats. Har lärt oss den, om inte annat så genom att sättas på plats. Tjejer är antingen fjollor (åh nej, så hemskt…) eller potentiella våldtäktsmän. Killar är på sin höjd förvirrade flator. Som FtMs har vi i alla fall privilegiet att kunna vara osynliga så länge vi inte passerar. Jag kan gå på vilken toa jag vill och ingen vågar säga emot. Jag har tillochmed stått på just den damtoaletten en helt vanlig försommardag och justerat mina lindor öppet framför spegeln, utan att folk mer än stirrade på mig. Fast jag föredrar handikapptoan, för med min hjärna är jag fanimig inte normal.

Fler bloggar om händelsen: Burning Words och Nix Williams. Trans At Pride har också publicerat Roz text. Cred till Sasha. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transfobi, HBTQ, transsexualism, fördomar, toaletter, genus, kön, funktionshinder, London, Pride, England, härskartekniker