“Alltså, om du “spelar över” din autistiska sida brukar folk fatta att du bara är ett ofarligt freak. Det brukar jag göra när jag känner att poliserna har stirrat lite väl länge…
De har i bakhuvudet att det faktiskt finns funktionshindrade människor, om du bara ger dem rätt ledtrådar. Dregla lite, eller gör några ofarliga “tics”. Eller vrid kroppen på något konstigt sätt så du ser spastisk ut.”
Jag har aldrig uttalat dem riktigt förut, mina idiotsäkra råd. Om hur du får folk – vanligtvis poliser, men även väktare och ordningsvakter, eller, som i det här fallet: tulltjänstemän och flygplatspersonal – att förstå att du varken smugglar knark eller har bomber i skon. Hur du får klockorna för “psykiskt funktionshindrad” att ringa. Eller kanske snarare, “efterbliven” eller “handikappad”. Inte som i “psyksjuk” utan som dess raka motsats: “ofarlig”.
Osynliga funktionshinder är nämligen inte osynliga. De syns. Skymtar fram lite då och då. Och då är det viktigt att kunna spela lite. Om någon stirrar på dig för att du går barfota i sandaler i november, prova att ropa “kuken!” efter henom. Jag lovar, hen kommer bara att slå ner blicken och skämmas. Som om hen inte sett dig.
För när det osynliga visar sig blir hela du osynliggjord. Och kommer undan med bra mycket mer än om du kämpar emot och döljer. Prova. Du kommer att älska det.
SvD har två bra artiklar om otillgänglighet som diskriminering, här och här. Och missa inte den intressanta intervjun med en kvinna med alopecia (fläckvis håravfall). Läs även andra bloggares intressanta åsikter om funktionshinder, Asperger, autism, tips, fördomar, resa, semester, polis, säkerhetskontroll, tull, tics, neuronormen
Altså, jeg vet ikke hvordan jeg skal vise at jeg er autistisk? Syns det så tydlig på meg? (Og om du sier ja, sier du det bare som et kompliment?)
intressant; måste jag säga. Om inte annat rätt komiskt.
Ja, du är väldigt autieacting. Det är bara att fortsätta att prata med monoton röst och praktiskt taget ingen ansiktsmimik. Kom ihåg att inte se dem i ögonen också, så går det nog bra.
har jeg ingen ansiktsmimik? herregud.
:O
Jo, när du anstränger dig för det. På samma sätt som jag. Men jag utgick ifrån att ditt default mode var “av”?
Jeg vet ikke?
Jeg har liksom ikke diskutert meg selv.
Jeg visste jo ikke en gang at jeg var autistisk før jeg traff deg. ^^
Du menar att jag har smittat dig med autism?
Ja! >.<
Ber så hemskt mycket om ursäkt. Du var naturligtvis fullkomligt NT och därtill helt normal dina första 18 år. Att du fick en aspergerdiagnos innan vi ens hade pratats vid har inget med saken att göra?
Men nu förvirrar kommentarerna mig! Är autism och asperger samma sak? Kan det ju inte va!
“Autism” används både om klassisk autism och om autismspektrum. Asperger ryms inom autismspektrum.
Du ble faktisk kjent med meg året jeg fylte 20. Så jeg var 19 da vi traff hverandre.
thankyouverymuch.
Og ja, du smittet meg i den forstand at jeg ikke hadde noen aning om hva de ville si å ha AS før jeg traff deg, og du har lært meg at det faktisk er ok om en ticser, ikke klarer mennesker eller gjør andre saker som NTs ikke ville ha gjort. Og det er jeg evig takknemlig for.
aaaaw, gullponken min. Är jag din aspiekonsult?
Mer min aspiehjälte! <3!
<3 <3 <3
Vad gulliga ni är!
Vi hatar varandra sådär som bara två ex kan
Ungefär