Att vara ledig är svårt. Jag värjer mig. Försöker komma på nya övermäktiga projekt som ska ta upp all min tid, få mig att sluta sova och gnissla ner alla tänderna till rötterna. Hör mig själv börja var och varannan mening med storslagna framtidsplaner. Drömmar jag vet att jag aldrig kommer att nå, eftersom hela poängen med dem är att de ska vara omöjliga.
Det är då jag inser att utbrändhet bara är ett symptom. Min hjärna kanske har börjat reparera sig, men jag har fortfarande inte botat duktighetssjukan. Och jag hävdar ändå att jag är frisk. Så frisk som det går att göra sig själv på egen hand. Jag är inte ett dugg arbetsför, och behöver vård i minst något år till om inte för alltid. Men som tur var frågar ju inte Försäkringskassan efter hur sjuk jag är.
Läs även andra bloggares åsikter om utbrändhet, psykisk sjukdom, psykvård, psykologi, drömmar, Försäkringskassan
2 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Nej vi har “tur” att FK inte frågar efter hur sjuk vi är.
Intressant blogg! =)
Kikar vidare här.
tackar