“Lagom” existerar fortfarande inte i min värld. Hur friskförklarad jag än är, är det allt eller inget som gäller. Kanske är det en sån sak jag får leva med.
Sedan jag fastnade i psykvårdens garn för sex år sedan har jag känt mig tvingad att välja: Antingen är jag i grunden frisk och ska ut på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt, men får då inget som helst stöd – eller så är jag en grönsak, men får den hjälp jag behöver.
Hittills har jag mest fått bevis på att det är så det fungerar, men realism är ingenting för mig. Då lever jag hellre i en naiv förhoppning om att samhället inser att det är bra att rehabilitera det som kan rehabiliteras, utan att fördenskull kräva att en blir fullständigt återställd på ett kick. Att folk inte ser det som ett personligt misslyckande att de inte kan göra en helt “frisk” enligt deras egna mallar.
Vi får se hur det går. Om psykvården är lika borderline som jag.
Läs även andra bloggares åsikter om psykvården, borderline, psykisk sjukdom, rehabilitering, Asperger, funktionshinder
Skrämmande vad vi kan tänka lika. Den utåtriktat självdestruktiva varianten kommer på måndag…
Ska bli intressant att se…
Hej!
Jag vill bara säga att det är en väldigt intressant blogg du har.
Jag halkade in här och kunde inte sluta läsa, så nu sitter jag här halv tre på natten fastän jag ska jobba imorgon hehe.
Vill också påstå att din blogg hjälper mig lite, att se hur din vardag ser ut. För, rätta mig om jag har fel, men du har diagnosen borderline? (Jag är en sån som ofta säger helt fel saker i fel sammanhang, så snälla ha överseende med mig
)
Det är nämnligen så att min tvillingsyster fick diagnosen borderline för några år sedan. Men nu, konstigt nog, har vården bytt diagnos. Det var inte alls borderline hon har utan Asperger och AHDH.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här.. men tack för en bra och intressant blogg! Den hamnar i favoriterna.
Hälsningar Malin
Jag hade diagnosen borderline förut, fast den inte stämde så bra. Jag har snarare just Asperger och ADD (ADHD utan hyperaktivitet), precis som din syster…
Jag håller på dig! Det är klart att du inte är någon grönsak! Lika klart är att du kommer att behöva något slags anpassning/stöd på din arbetsplats. Men visst ska du ut och jobba! Det är slöseri med en så skarp hjärna, om den inte får utmaningar. Du kommer bli en synnerligen giftig grönsak, inbillar jag mig, om du får tråkigt!!!
Ibland är vården sannerligen sjukare än de som ska bli hjälpta av den!
Till Malin vill jag säga: Varning! Den här bloggen är mer beroendeframkallande än en drog. Jag sitter här när jag borde städa, äta och framför allt sova. Och jag smyger in här på min arbetstid. Skämt åsido. Här finns mycket kunskap att hämta, mycket allvar, humor och aha-upplevelser.
Tack, du underbara Trollhare! Jag visste faktiskt inte tidigare att det fanns något som kallades trollhare. Men det är ett namn som passar dig!
Hahaha, att jag driver folk till vansinne är inget nytt, men att jag gör folk beroende har jag aldrig hört förut
Tack 
Hittills har jag inte ett dugg tråkigt, men det beror på att min hjärna är som den är. Om något år när jag mår bättre kommer jag förmodligen behöva något mer.
Du är synnerligen beroendeframkallande!
Ta en sak i taget! Är inte du mitt uppe i en utredning? Det kanske är tillräckligt tills vidare.
Ja, men jag har svårt för att göra en sak i taget. Jag vill ha allt på samma gång!
Jo, tack! Vi märker det. Du verkar skriva överallt samtidigt. Det känns som om jag jagar bland länkarna för att komma ikapp dig, så att jag blir alldeles snurrig!
Hahaha, och då har du inte ens sätt att jag i genomsnitt har ungefär åtta flikar öppna i webbläsaren samtidigt, med en massa andra sidor