Efter ett möte min ekonomiska rådgivare B är det shoppingtajm. Födelsedagspresent såhär i sista minuten är vad som gäller. När jag klivit på bussen till Gävle inser jag till min fasa att batteriet i min musikmobil är dött. Istället blir det till att kasta av sig NT-masken och sitta med fingrarna i öronen hela vägen. Jag kan inte titta ut genom fönstret för fingrarnas skull, så jag stirrar på mitt lilla svarta lyckofår i tjugofem minuter och tänker på vad B sagt.
B jobbar med att hjälpa folk reda ut sina ekonomiska trassel. Det är kronofogden hit och skuldsanering dit, och de flesta har bra mycket värre situationer än mig. Det han berättade var att männen inte vill komma till rådgivningen ens när de verkligen behöver det. De vägrar följa med, så flickvänner, fruar och sambos kommer dit i smyg för att be om hjälp. En del män blir rent bokstavligen insläpade och sätter sig i ett hörn med armarna i kors. De har inga problem, anser de själva. Eller så vill de lösa det på egen hand. Även om det uppenbarligen inte fungerar.
Jag tänker på killar jag känt som vägrat gå till psyk för att det minsann inte är något fel på dem, fast det uppenbarligen är det. Eller som vägrar fråga om vägen. Eller gå till vårdcentralen med det där konstiga utslaget. Eller erkänna att de gråter ibland.
Bara män. Kvinnor har inte samma stelbenta stolthet. De kan be om hjälp. I alla fall en del av dem. Jag antar att jag i det perspektivet är kvinna. Men hellre det än en machoman.
Aftonbladet skriver att mammor bär skulden för döttrarnas viktfixering. Intressant nog ansågs inte papporna vara tillräckligt intressanta för att vara med i studien. Hum… Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, könsroller, genus, manlighet, ekonomi, macho, skuldsanering
Det paradoksale er at i det perspektivet er jeg mann. Hvis jeg hadde kommet til GID-klinikken med det samme jeg fikk problemer, som en annan vettig kvinne, ville de sannsynligivs diagnostisert meg riktig. Men fordi jeg var en mann og skulle fikse alt selv, får jeg ikke den hjelpen jeg behøver til å få være nettopp mann. o_O
Hur menar du?
Jeg undrer hvor jeg havner – machomann eller kvinne.
Jeg tror Tarald mener at om han hadde vært “kvinne” så hadde han sökt hjelp hos GID mye fortere og derfor antaglivis fått hjelp. Men ettersom han er en machomann og klarer seg selv, så søkte han ikke hjelp med en gang og fikk derfor ingen hjelp (fordi han ventet for lenge?)
Aha… Ja, det verkar logiskt. Jag har väl också varit sån, och är det fortfarande i viss utsträckning.
Takk, Fredrik! Akkurat det jag menade!
Är det därför det är aningen fler MtFs som söker vård, tro? *spekulerar*
Kanskje det er det? :O Spennende!
Tarald: Bare hyggelig
“bra karl reder sig själv” fungerar inte så himla bra. Undrar var det kommer ifrån?