Det bästa med att vara transsexuell är att det alltid är mest synd om en själv. Om en killkompis gnäller över att hans kuk är för liten är det bara att väsa “I-landsproblem! Din är säkert flera centimeter!”.
Det är sånt jag tänker på när jag går över Medborgarplatsen. Det haglade golfbollar när jag gick genom Gamla stan, men nu skiner solen. Jag är på väg från Centralen till Tantogården. Till fots, eftersom jag har oförskämt gott om tid på mig.
Det är då jag känner det. Genital spetälska. Knuten måste ha gått upp. Ett föremål i rosa silikon är på väg ner genom byxbenet. Shortsen har vida ben och det handlar om sekunder innan den landar på marken. Jag gräver i fickorna i hopp om att få tag på den, men nej. Till slut når jag en bänk och kastar mig ner. Och blir sittandes en bra stund utan riktigt veta vad jag ska göra.
Jag kan inte gärna knäppa upp byxorna för att få saker på plats igen. Jag kan inte heller försöka lirka ut den för att lägga den i väskan. Det passerar ett dussin människor i sekunden. Alla vuxna, men ändå. Till och med jag förstår att det vore olämpligt. Men varför? Vad skulle en människa med normal hjärna göra om deras könsorgan var på väg att dimpa i backen? Frågorna hopar sig innan jag efter mångt och mycket grävande i fickorna faktiskt får tag på ett hörn och kan gå resten av vägen hållandes protesen i handen genom ficktyget.
Jag är på väg till Queerqult för att prata om “Sexualitetsnormer ur ett FtM-perspektiv”. Föreläsningen hade lika gärna kunnat heta “Transsexuell - översexuell eller asexuell?” men jag lyssnade på de som anser att sex inte är bra för vårt rykte. Det är inte seriöst att prata om eller anspela på sex.
Man får inte skämta om att vara transsexuell. Man får inte heller visa sina könsorgan offentligt. Jag gör båda två. Några timmar senare står jag nämligen och håller upp Jesus och Johannes. Och berättar att det finns transsexuella som har fungerande relationer och ett sexliv. Och känner mig så jävla radikal. Och därmed samtidigt patetisk.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, sexualitet, kärlek, relationer, könsorgan, tabu, funktionshinder, fördomar, hjälpmedel
10 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
genital spetälska! <3
Jag älskar det ordet, men det är lagom kul när det händer
Hehe… hehehe… jag kunde inte sluta fnissa (sorry) åt ditt missöde eller kanske framför allt åt diagnosen genital spetälska (inte ofta man får tillfälle att använda den). Och så vill jag säga att jag förbannar att jag missade din föreläsning på queerqult, jag satt där ute och väntade på att någon skulle annonsera att den var på gång och så plötsligt fick vi veta att den redan hade varit! Nåväl… jag diggar din blogg, jag vet inte om jag har sagt det redan. (följer också ilsket namnkampen, tidvis på ett ganska aktivt vis…
Åh, tackar! Jag var lite ur form så jag glömde bort att dra uppmärksamheten till mig innan jag började. Men det kanske kommer fler chanser…
[...] jag tänkt på länge. Jag slaktade ett par gamla kallingar för att göra en sele till packern. Genital spetälska no more. Såhär gick det till: .gallery { margin: auto; } .gallery-item { float: left; [...]
Du får dessuten gjerne gi Justin cred for å ha funnet opp “genital leprosy”
Jag tänkte göra det, men glömde. Han har ingen blogg va?
Nej, det har han inte.
tyvärr :/
http://www.explosm.net/comics/1362/ Genital spetälska, orsakad av svett.
haha, träffande