Ända sedan jag fick veta att det förmodligen finns ett rätt svar på rorschachtestet har jag grubblat över det. Jag såg två kvinnor. Något mer, frågade psykologen. Ja, de har kukar. Två kvinnor med kuk.
Kanske var rätt svar “två personer med bröst, klackskor och något som sticker ut från deras höfter”. Kanske var rätt svar “två killar i drag”. Kanske var rätt svar något helt annat. Men vad som avgör ett kön är frågan som började där. Igen, för hundratusende gången.
Idag kom ett paket med posten. Ett paket som innebär att någon måste testköra dem igen för att se om det håller. I gymmet, i simhallen, i duschen och i bastun. Denna gången ska de sitta kvar, lovade han. Proteserna alltså. Silikonkukarna. Jesus och hans lillebror Johannes Josefsson.
Kanske faller det på min lott; det är trots allt hemma hos mig sakerna är. Frågan är då vilket omklädningsrum jag skulle välja. Berättigar innehav av kuk till tillträde till herrarnas? Är det min biljett in i manligheten? Kan de se bortom resten av min kropp? Eller är en person med kuk förvisad till damernas ändå?
Det är nu det börjar bli komplicerat. Och jag har svårt att bärga mig.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om proteser, hjälpmedel, transsexualism, kön, genus, badhus, psykologi
1 Svar till “Det är nu det börjar bli komplicerat”