Klockan skulle ringa vid sju. Halv sex inser jag att det är lika bra att gå upp. Min nya ritual, att lägga mig i badet kvällen innan, fick mig att somna men inte att fortsätta sova. Solen skiner redan från en knallblå himmel, fast in genom köksfönstret. Det är egentligen alldeles för tidigt. Jag kommer att somna på bussen, och vakna sådär äckelsvettig som en alltid blir av att sova med kläderna på.
I badkaret i mörkret har jag redan tänkt ut allt. Som om jag har en plan. Som om jag försöker lura någon. Det är vad folk har sagt: Du måste säga rätt saker vid rätt tillfälle. Du måste veta vad du kan berätta och inte. Du måste få det att följa standardmallen, men samtidigt måste det låta äkta, så blanda gärna in någonting lite oskyldigt udda.
Jag struntar i att håret blir flottigt av oljan och drar ner huvudet så att bara ansiktet sticker upp. Att höra min puls eka mot badkarets väggar är lugnande vardagssurrealism. Och jag bestämmer mig för att skita i folks råd.
Kanske borde jag vara försiktig. Kanske är det just det jag är.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, psykolog, utredning, manipulation, psykvård
Hoppas det gick bra i dag!
Tack, det gjorde det
Skönt att höra. Blev lite orolig ett tag
Jag kom precis hem ju
Vad bra at det gikk bra!
Du lever trots allt i et mer upplyst samhälle enn jag. Hoppas du har mer tur och slepper lyssna på folk som efteråt säger “Var du värklegen så korkad att du var ärlig?!” och översätta det med “då kan du tacka deg själv”.
Det ser ju ut till at gå min väg endå, men jag hatar att folk säger så åt meg, oavsätt hur god meningen bakom det är.
Stå på!
(Min svenska börjar at blir bättren nu, eller hur?)
Jag vet inte vad det beror på att folk kommer med såna råd. Jag vet inte hur välmenande det är, för det verkar mest avskräckande…
Jo, din svenska är imponerande, fast lite förvirrande eftersom jag har svårare att förstå svorsk än norska