Hela livet fram till nu har bara varit en uppvärmning. Ett evigt hoppande och stretchande och peppande.
Nu, imorgon bitti, kommer jag äntligen att ställa mig i startblocken. Och stå där i ett år, minst, i väntan på att startpistolen ska ljuda. Jag hoppas bara jag inte får mjölksyra i armarna under tiden. Hur det nu är möjligt att undvika.
För sedan börjar det. Livet. Äntligen.
Inspirerad av Noah Widqvists bok Att springa. Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, vård, psykvård, livet, identitet
Är det äntligen dags? För vad jag tror det är? Har inte varit inne på länge, men det var det första som slog mig när jag läste inlägget.
Önskar dig bara gott kära Trollhare!!!!!!!!!!
Kramar
/Anti
Jag har varit på ett första möte med utredaren förut, men nu är det dags att träffa psykologen. Så nu börjar det på riktigt, ja…
Kram!
Lycka till!!!!!
Lycka till och tack för en jätteintressant blogg!
Tack! Det gick bra. Återkommer med en uppdatering…
vad kan man göra för att motverka mjölksyra i ben och armar?
Bra fråga!
pst: kolla under “hjälp”. Där har jag skrivit lite…