Så är ännu ett schlagerspektakel över för i år, och såna som jag kan plocka på oss prettokostymen igen och låtsas som om vi aaaaaaldrig skulle bry oss om sådan musik på allvar, utan enbart tittar som något slags skämt.
Nåja. Personligen tyckte jag att öppningsnumret var det som gav mig mest. Inte så mycket för att Molitva är en bra låt eller Marija Serifovic en bra artist, utan för den uppenbara politiska twisten. Frankrike skickar skäggiga damer, men Serbien bjuder på en intergenderdragshow. Ömsom män, ömsom kvinnor. Könsbyte på scen.
Men allra mest betyder det för mitt självförtroende. Att se Serifovic igen är som att se hur jag själv såg ut för ett år sedan: Samma frisyr, samma glasögon, och illa dolda bröst. Hon är maskulin och hon skäms inte för att spela på det. Själv var jag knappt androgyn då, men såg likheterna själv, redan innan Dennis messade “En flata som var jättelik dig vann!”.
Min största noja på den tiden var just att bli uppfattad som flata. Som kvinna. Det skar i mig varje gång någon sa “hon”. Vilket det fortfarande gör, men inte lika djupt. Inte för att jag vant mig, tvärtom.
Skillnaden är på insidan. Jag har samma glasögon, frisyren är inte så olik. Jag har tappat ett antal kilo men det är inte där det sitter. Det handlar om att ha hittat sig själv, sin identitet. Och om att aldrig någonsin igen släppa taget om den.
Tarald skriver en läsvärd analys av samma spektakel. Mer om att ursnygga Dima Bilan vann i Aftonbladet, samt lite patriotisk skit. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Eurovision Song Contest, Marija Serifovic, kön, HBT, dragshow, queer, transsexualism, utseende, könsroller, identitet
Åhh jag vill ju se öppningnumret! På radion beskrev de den lite kort, det var något lesbiskt. Haha, jag minns inte egentligen. Hoppas det finns på YouTube…
Du missade verkligen något! Marija i kostym, med en tjej i bröllopsklänning så visar sig har kostym under, som slits av till hälften så hon är hälften manlig, hälften kvinnlig… Åh, det var vackert!!!
Oh, hur lyckas du analysera så obittert?
hahaha, nu skrämmer du mig. Klarar jag mig inte utan bittehet? Är jag plötsligt personlighetsförändrad? Går det att skylla på tillfällig sinnesförvirring?
Skämta bara
Nej, men Marja är intressant och imponerande på många sätt, tycker jag. Och visst var det kul att de gjorde ett sådant nummer i inledningen! Men som vanligt (och det här har jag bekräftat av en grekisk vän som jag pratade med igår) – allting sker bakom en järnridå och det är inget som egentligen diskuteras där nere. Serbien är värre än Grekland i det här avseendet. Ja du missade väl inte debatten om det där brevet som Stockselius skrev till den svenska journalistdelegationen om att de skulle skärpa sig? Men det är så där. Visst, alla får göra vad de vill – jag bryr mig inte det minsta – men skyll dig själv då bögjävel om du blir misshandlad för att ointelligent martyrskap.
Och om de svenska journalisterna inte accepterar de frågor och beteenden som ska beaktas med känslighet där, varför ska då serberna göra det samma tillbaka? Frågar jag mig. Det handlar om ömsesidig respekt och det kommer ta jättelångt tid för HBTQ att växa sig starkt där. Det får vi respektera och tolerera, och förändringen går INTE genom att drama loss med risk för att nedskjuten.
Ja, oh ja. Jag har också läst en del om hur situationen är i Serbien, och det är verkligen inte bra. Men jag såg det som ett ganska fräckt sätt att knacka lite på den där muren för att kolla vad den går för. Liksom, att just därför att situationen är som den är blir det extra stort. Förstår du?
Jag läste en översättning av låten. Den är ju jättelesbisk! :0 Hur vann den deras Melodifestival?
Det har jag också funderat över. ÄR det så att deras Melodifestival är någon slags skyddat område där det faktiskt ÄR tillåtet med HBT?