“Det finns inget som går att jämföra med den heterosexuella mannens bögnoja. Flator kan vara livrädda för att deras relation ska uppfattas som heterosexuell när “flickvännen” passerar för bra, bögar med. Heterosexuella kvinnor kan ha jättesvårt att acceptera att deras “pojkvän” visar sig vara en flickvän. Bisexuella med såklart. Men den heterosexuella mannen ser sig själv som självklart överlägsen, och därför omedelbart hotad om det finns minsta antydan om att han inte är så heterosexuell som han vill framstå som.”
Det var ungefär ett år sedan jag bara var tvungen att formulera orden och skriva ner dem. Grovt generaliserande, javisst. Fördomsfullt är det också, så det skriker om det. Men kanske, kanske att det ligger ett korn av sanning i det i många fall.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om heterosexualitet, HBT, transsexualism, kön, genus, sexism, fördomar, kärlek, relationer
Jag tycker att det här du har skrivit om att passera är mycket intressant. Men visst utvecklar man väl både tankar och åsikter när man skriver, framför allt när man skriver så mycket som du? Jag ser det som en naturlig process. Och jag håller med dig. Den heterosexuelle mannens överlägsenhetssyndrom bevisar att han inte är emotionellt instabil…
Ja! ALLA är emotionellt instabila!
Jag utvecklas alldeles för fort, det är problemet. Jag kan nämligen inte hålla fast vid en idé i mer än max en timme…
Du är bara fritt tänkande, och det ska du inte se som ett problem. Bara för att man har sagt något betyder inte detta att man för all och evig framtid måste hålla fast vid det. Samma sak är det när man skriver något.
Förändring är inte farligt.
Det ÄR ett problem om det innebär att en omvärderar hela sin värld konstant att en aldrig får ro. För att inte tala om att faktiskt få något gjort. Varför tror du jag bloggar istället för att skriva romaner?
Du är intresserad av andra människor, det är därför du bloggar. Du vill höras och synas, bli bekräftad. Det är inte skamligt. Dina ord blir inte vackrare i en bok, men kanske att andra människor värderar dem på ett annat sätt då. Du har all potential att ge ut en bok, och det är bara en tidsfråga… Men det förändrar inte ditt språk eller själva förändringsprocessen i dig, eller att du för den delen kommer sluta att omvärdera.
Att få ro. Men är det värt det då? Jag ska verkligen inte komma här med pekpinnar, men ibland tackar jag min instabilitet för kreativitet och förmågan att tänka och känna längre än Så ska det låta. Min röst räknas. Din också.
Jo, om jag klarar av att styra kreativiteten så är det fantastiskt. Problemet är när jag inte klarar att sitta still med samma idé till en text eller bild i mer än tio minuter, sedan vill jag göra nåt helt annat. Då är det bara tiominuterssaker jag kan få ur mig. Förstår du?
Ja, jag tror jag förstår. Du vill prioritera mycket och vidaregående blir något liknande en tvångstanke. Fast utåt sett, bloggledes och textledes, signalerar du inte instabilitet. Förstår du det?
Ja, tvångstanke är väl rätt nära. Men menar du att jag inte verkar instabil? Det betyder nog mest att jag döljer det rätt bra…
Du är inte instabil i hur du skriver, till skillnad från mig.
Hm… Hur är en instabil i hur en skriver? Jag tror att om du hade läst första versionen av min blogg hade du i allra högsta grad klassat den som instabil.