“Under den tiden föddes min brorsdotter. Jag satt inlåst på psyket när någon av mina föräldrar ringde och berättade. Jag klarade inte ens av att le. All min energi gick åt till att hålla ögonen öppna och försöka förstå vad folk runtomkring mig sa. Att kommunicera själv hade jag gett upp.”
Jag gnäller lite om drömmarnas betydelse, och om hur snett det kan gå när en tar mediciner för omgivningens skull och inte för sin egen, i ett alldeles för långt gästinlägg hos Psykbryt.
Läs även andra bloggares åsikter om psykbryt, sömn, drömmar, medicin, biverkningar, SSRI, psykvård, psykisk sjukdom, fantasi, självmord
0 Svar till “Att leva eller bara existera”