Den som tror att det alltid är underbart att ha synestesi kan försöka tänka sig hur det är att få oönskade anatomiska fotografier i sin inkorg, och samtidigt ha en motorväg mellan synintryck och smaksinnet.
Det sa jag aldrig till doktorn. Däremot hade vi ett bra samtal om koncentration, rastlöshet, tics, tvångstankar och sinnesintryck. När jag nämnde att jag var synestet sken hon upp. Hon förklarade att det var en “utvecklingsrest”. Ett tecken på att min hjärna inte mognat som vanliga hjärnor gör.
“Om en tvåmånaders bäbis kunde prata, då du!”
Kanske borde jag ha känt mig kränkt av att få höra att jag är omogen. Men jag tänkte på det hon sa hela vägen hem. Och kunde inte sluta le.
Nu vet jag varför vuxna människor är tråkiga. De känner aldrig smaken av jordgubbar med lakritssås när de hör Calleth You Cometh I. De känner aldrig den tunga lukten av kaprifol när de fingrar på ådrorna i den brunmålade träpanelen. De hör förmodligen inte ens Händel i motorsurret när de åker bil.
Tråkiga hjärnor ger tråkiga människor. Jag kan inte annat än att tycka synd om dem.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sinnesintryck, synestesi, ADHD, psykologi, Asperger, mognad, biologi, hjärnan
Åh, vilket underbart inlägg. Jag känner alla smaker och hör musiken. Men framför allt läser jag och förundras återigen över din förmåga att sätta ord till känslor.
Jag tycker också synd om dem. Att vara mogen är att vara närmare rutten är ätbar, om du frågar mig
“Att vara mogen är att vara närmare rutten är ätbar, om du frågar mig”
Jag behöver göra en citatsamling tror jag…
*stjäl citat*
Har läst här ett tag nu, men inte riktigt haft något att kommentera. Vill bara säga att du skriver riktigt bra (vilket du säkert vet). Jag kan ju inte direkt säga att jag förstår dig, men jag känner igen mig ibland och du får mig att tänka på nya saker, i nya banor
Det är ju alltid något
Och jag tror att den som läser förstår bra mycket mer än den som träffar mig IRL. Men att tänka i nya banor är nyttigt. Det är nästan min mening med livet, att komma på nya synsätt på saker och ting.
…och tack
Det hade varit något
har aldrig hört talas om synestesi förr. Låter faktiskt ganska trevligt. 
För det mesta är det det
Det är bara ibland det blir äckligt eller så. Det är en typisk aspiegrej, sa en annan doktor, btw. Det hör liksom ihop med att se samband som inte andra ser och sånt.
Nä, det närmaste sådan jag kommer är nog att jag blir fysiskt påverkad av ljud
Det är ju iofs fullt logiskt. Ljud är ju rörelser. Tryckvågor av luft. Jag blir också det, väldigt starkt
Låter jobbigt med smaksynestesi, jag ser bara färger i musik och så. Och snälla små associationer:
Måndag = orange
Tisdag = ljuslila
Onsdag = gul
Torsdag = skogsgrön
Fredag = ceriserosa
Lördag = röd
Söndag = marinblå
Bra blogg du har föresten. Ha det fint
Mmm, det tror jag är vanligare kopplingar, sånt har jag svårt att tänka mig att människor skulle klara sig utan. Men luktsynestsesi tror jag är ännu ovanligare än smak.
Och ha det fint du med. Du är inte lika mycket på Q längre eller?
Oj, finns det ett ord för det här…? Hade jag ingen aning om. Vet inte om jag har nån välutvecklad synestesi, men för mig är det iaf:
Mån – röd
Tis – vit
Ons – orange
Tor – chokladbrun (typ mjölkchoklad)
Fre – grön
Lör – svart
Sön – rosa (typ grisskär)
Och så har det varit sen jag lärde mig veckodagarna som tre-fyra-åring tror jag. =)
Nu måste jag utforska om jag har flera kopplingar. En del lukt-associationer har jag, men jag undrar om inte det mer är minnen som jag kopplar ihop med saker. Men det kanske ingår i begreppet synestesi det också?
Kan ni inte ge lite fler exempel på vad ni kopplar ihop, så att jag vet vad jag kan leta efter hos mig själv? Det här var ju intressant!
Jag skulle kunna skriva en halv avhandling om min synestesi. Jag vet faktiskt inte hur mycket som är allmängiltigt, det är bara några år sedan jag fick veta att alla inte fungerar såhär.
Men jag kopplar smaker, lukter, färger, dagar, siffror, bokstäver, personer (inte nödvändigtvis bara människor) känslor, hudintryck, kroppsliga symptom (typ yrsel, hunger, kreativitet/rastlöshet etc) osv osv kors och tvärs om varandra. Vad som är synestesi, vad som är orsakat av minnen och vad som är rent allmänmänskligt vet jag inte.
…och ljud då, naturligtvis.
Att koppla färger till veckodagar, siffrer, bokstäver etc. låter som ett sånt där minnesknep, ungefär som att försöka se bokstäverna i någons namn i dennes ansikte för att memorera namnet.
Hm… Det har jag aldrig tänkt på. Jag tänkte mer på omedvetna minnen, att om jag känt lukten av nytt suddgummi samtidigt som jag får en orange anteckningsbok framför mig kommer jag att fortsätta förknippa lukten och färgen med varandra. Men jo, det kan det förstås vara.
Jag har inget minne av hur jag lärde mig bokstäver, mer än att jag störde mig på att de där plastbokstäverna alltid hade fel färger. Så isf hade jag lärt mig det någon annanstans tidigare vad bokstäver har för färger.
Jag vet i alla fall att jag inte lärt mig veckodagarna med hjälp av några färgkodade prylar. Mina veckodagar har haft sina färger från början, i min hjärna, oberoende av några hjälpmedel.
Ja, det tror jag också. Veckodagarna lärde jag mig på egen hand. Btw så var mitt förra namn klarrött, och mitt nuvarande namn är vinrött med ett stråk av guld i. Det var rätt viktigt att det skulle stämma någorlunda färgmässigt.
“Händel i motorsurret” är detta verkligen synestesi?
Lakritssåsen är jag glad att slippa; usch.
Nej, det är inte synestesi, men jag gav det som exempel på hur jag uppfattar sinnesintryck, och hon sa att det förmodligen hörde ihop. Alltså att det var samma “skada” eller rest som gjorde det. Jag vet inte om hon hade några belägg för det alls egentligen.
Det där med att det skulle vara en utvecklingsrest, är väl bara en teori; en annan är att det skulle vara en biprodukt av kreativiteten.
(om det inte är synestesi kanske det är “hörselestesi”;))
Jo, det är sånt jag också funderar över. Samtidigt är det ju detta som varit min “psykos?” i journalerna.