Det är inte bara Norges nationaldag, utan även IDAHO idag: International Day Against Homophobia. Jag firar genom att sitta inne och tjura, som jag alltid gör när alla riktiga människor går på gatorna och skriker. På första maj hörde jag blåsorkestern spela Upp till kamp genom det öppna fönstret, medan jag städade. Jag är inte någon social varelse och kommer heller aldrig att bli. Hur jag än försöker.
Så jag hittar mina egna vägar istället. I perioder handlar det om att överhuvudtaget fortsätta existera. I bättre tider klarar jag av steg två: att skriva. Mitt förstaspråk. Jag lärde mig att läsa och skriva som femåring, men tjugotvå år senare kan jag fortfarande inte prata rent.
I fyra år var mitt språk berövat mig genom medicinering. Jag kunde inte kommunicera alls. Under de värsta perioderna var det sjukhus som gällde, vilket innebar en ständig påtvingad muntlig kommunikation, där alla skrivna meddelanden tolkades som uttryck för regrediering och trots. Jag fick inte isolera mig, men jag fick inte heller kommunicera.
Att skriva är min chans att förändra världen. Jag kommer aldrig att stå där på torget, jag kommer aldrig att ställa mig i en talarstol på ett formellt möte. Men jag kan skriva. Och så länge det finns ord finns det hopp.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om IDAHO, homofobi, Asperger, funktionshinder, fördomar, utanförskap, språk, social fobi
Ja, du kan verkligen skriva.
Och frågan är ju om det är så allena eftersträvansvärt att stå där på torget. Det är verkligen inte för alla. Och “alla” skulle heller inte få plats där om alla skulle stå där och prata.
Ingen skulle heller höra något av vad som sades. Det skulle bli ett enda stort surr och helt kaotiskt när folk försökte överrösta varandra. Och efter en timme eller så, skulle det vara alldeles tyst och tomt och ingen skulle ha med sig något därifrån…
ojojdå värst vad det bar iväg här…
Men du har ju ett språk som kan fästas på papper och när du gjort det finns det där för alltid, att tas fram vid rätt tillfälle. Både för dig själv och för andra. Ord som tål att begrundas och återvända till.
Jag tror att du kan och kommer att förändra världen med dina ord Trollhare.
Och tänk så många som inte kommer att kunna göra det, men som ändå bär på en önskan om att kunna…
Din gåva är värdefull både för dig och för oss andra.
Tack
Du förändrar människors tankar med Dina ord.
Jag är tacksam för att jag har fått läsa Dina tankar, Du har lärt mig mycket om mig själv och mina fördomar.
Aaaaw, så fina ord från er båda. Jag uppskattar det verkligen. För ibland tycker jag det är meningslöst att inte kunna göra något “på riktigt” utan bara sitta och leka proffstyckare. Men jag försöker iaf…