Första gången jag satt i väntrummet på öppenpsyk trodde jag att en av läkarna var patient. Jag var fördomsfull och han var iranier. Efter det började jag notera vad det var för folk som kom dit. Jag lade snabbt märke till att det inte stämde överrens med den bilden jag hade haft innan.
Jag hade läst så mycket om hur överrepresenterade invandrare och flyktingar var när det gällde psykiska problem, men de enda svarta kalufser jag sett under mina första sex år på mottagningen satt på emobrudar med kajal runt ögonen. Är det något som är etniskt rent så är det väntrummen på öppenpsykiatriska mottagningar.
Slutenvården däremot är en helt annan sak. Jag drog slutsatsen att det att vara akut inlagd är den enda möjligheten att få någon slags vård. Ingen terapi, men ändå läkarkontakt och kanske någon som ser till så att du inte tar livet av dig.
Det är lätt att bli institutionaliserad på sjukhus. Det gör att en vänjer sig vid sjukdomstillståndet och får svårare att bli frisk. Därför skriver de gärna ut folk så snabbt som möjligt. Eftersom jag ofta misstänks för att vilja vara inlagd har jag fått höra det så många gånger. Jag vill aldrig något hellre än att bli utskriven. Att vara inlagd är att få alla sina rättigheter och sitt människovärde fråntagna. Men för vissa är det ingen skillnad mot det liv de har i övrigt.
Angående frågan om vård för papperslösa och asylsökande: i DN här och här. Läs även andra bloggares åsikter om vård, psykvård, papperslösa, politik, frihet, sjukhus, flyktingar, rasism
0 Svar till “Etniskt rent i väntrummet”