“Det handlar om hur man på bästa sätt kan göra det möjligt för en större andel patienter än i dag att återgå till ett så normalt liv som möjligt”
Så säger Jan Larsson från Socialstyrelsen om att det ska bli tillåtet att vara sjukskriven vid utbrändhet. Jag antar att jag borde bli glad, eller åtminstone lättad. I själva verket var den ursprungliga idén så absurd att det aldrig gick in i mitt huvud att det var allvarligt menat.
En person som blir utbränd blir det ofta för att hen inte klarar av att varva ner, säga nej och tillåta sig själv att vila. Det är just därför tankarna spinner iväg när jag läser artikeln. Vad är att återgå till ett normalt liv? Vad är ett normalt liv och vad är det som hen ska återgå till?
Jag får ofta höra att det är “synd” att jag “bestämt mig” för att “ge upp”. Om jag bara ansträngde mig skulle jag kunna bli frisk och må bättre. Om jag bara ville skulle jag kunna ta mig i kragen. De utgår ifrån att allt som en vill tillräckligt starkt är möjligt.
Istället för att redogöra för varför det inte är så enkelt, skiter jag numera i såna provokationer. Trots att jag lever på skattebetalarna har jag ingen redovisningsskyldighet gentemot random person som anser sig vara kapabel att utifrån en text ställa diagnoser.
Däremot undrar jag fortfarande vad ett normalt liv är. Inte det jag kom ifrån, i alla fall.
Rubriken är en rad ur Jonas Gardells underbara Du är inte ensam. Vid sidan av LeMarcs Jag ska gå hel ur det här är det en av de bästa överlevarsångerna som skrivits på svenska. Läs mer i DN, SvD och på Socialstyrelsens hemsida. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sjukskrivning, sjukdom, utbrändhet, psykisk sjukdom, Socialstyrelsen, överlevnad
11 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Ja du, det där om att rycka upp sig och att ta sig i kragen har man nog hört till leda.
Även jag har många gånger funderat på vad ett “normalt liv” är. Det som var mitt normala liv innan jag sprang huvudstupa in i väggen är då inget som jag vill ha hjälp med att återgå till.
Tack för att du skriver!
Du har e-post.
nef: Ja, precis. Det är ett NYTT liv som iaf jag behöver, inte nåt gammalt unket som leder rakt in i väggen igen…
Tack för länkarna, det blir nog inlägg om detta - återkommer.
Ser fram emot det
Rubriken är underbar (tack för att du skrev ut var den kom ifrån!) - ditt tema något mindre underbart, det är sånt man blir förbannad på. Det är väl förisjälvatusan ingen som väljer att bli sjuk, vad är det för jävla social nedrustning vi håller på med i det här landet egentligen?! *morr*
Jag tror lite som nef, att det är begreppet “normalt” det är fel på. Ett “fungerande” liv är väl mer adekvat (fast lite corny det med) i så fall. Acceptansen för att alla människor lever normala liv på OLIKA SÄTT - den är tyvärr rätt långt borta. Normal syftar fortfarande på en väldigt snäv ram - som nog skaver för de flesta, men många ägnar ju hela livet åt att bita ihop och låtsas som om everything is just hunky-dory för att det inte ska märkas hur normen skaver - för då blir de ju stämplade som ONORMALA gubevars…
Usch jag svamlar - vad jag ville säga var att du ändå verkar ha koll på läget, att sånt där inte är något att lyssna på. Det är väl ändå lite av ett hälsotecken.
Ja, det viktigaste jag lärde mig på psyk var väl att inte lyssna på de som vill “berätta” för mig vem jag är
Det var så jag lärde mig källkritik 
Himmelochord:
You go girl! Hehe den passionen gillar jag!
Moment 22 - http://momenttwentytwo.wordpress.com/
Jag med
Om ett normalt liv är det majoriteten lever vill jag inte vara med!
Word!