Det som skiljer människan från djuren är vår förmåga till Theory of mind. Vi kan se skillnaden mellan våra egna behov och andras. Jag kan veta att min sanning bara är min. Det är därför människan står över djuren. Säger ni.
Du saknar theory of mind. Säger ni också. Du saknar förmåga att relatera till andra människor på ett adekvat sätt i förhållande till din ålder och övriga utvecklingsnivå. Du är socialt utvecklingsstörd.
Det här gör inte ont. Säger doktorn och tar ett fast tag om min arm. Inte som en förvarning, utan just som ett svar på att jag biter mig i läppen och ilmumlar för att inte skrika. Hon är i mitt nervsystem, hon kan känna min smärta. Och förkasta densamma. Den är inte på riktigt.
Hon har theory of mind. Hennes hjärna är normal. Min är det inte. Jag är inte på riktigt. Bara ett djur.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Asperger, autism, NPF, theory of mind, djur, speciesism, funktionshinder, psykologi
22 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Hmm, jag tycker du är bättre på det där än många som INTE har aspergers.
Det krävs ju intellekt för att kunna förstå att alla människor inte är som en själv innerst inne. Och intellekt är väl vad folk med aspergers har i stort mått?
Logiskt och rationellt tänkande, ja. Dessutom har jag aldrig kunnat förutsätta att alla fungerar som jag, vilket de flesta NT har i åtminstone någon fas i livet.
Usch, läkare. Påminn mig inte! Jag vet inte vad jag gör ifall nästa sköterska som skall ge mig ögondroppar säger att det inte gör ont. När de säger så blir jag rädd. För att jag tänker att de har lika hög EQ som djur (kan säkert vara så att många djur har högre EQ än vad människan känner till) när de säger så. Eller att de ljuger. Varken djur eller lögnare vill jag skall ha sådan makt över mig.
Förresten, när jag för många år sedan försökte ta reda på vad aspberger betyder fick jag svaret att en med aspberger inte förstår känslor. Det är nog inte en särskilt ovanlig förklaring.
Jag förstod inte vad som menades med att förstå känslor, och jag fick en ytterligare förklaring som sade att en inte förstår andras känslor.
Det är fortfarande rätt flummigt. Går det att förstå någon annans känslor?
Blablabla vad är min poäng egentligen? Vet inte.
Försökte i alla fall få en bättre förklaring på Internet men jag förstod ingenting
Ingen kan ju förstå någon annans känslor. Man kan bara relatera dem till sina egna, eller föreställa sig något liknande.
Aspergers handlar väl mer om att inte förstå vissa typer av indirekt kommunikation??
Tja, jeg har asperger og jeg er smått empatistörd. Jeg har svårt for å forstå at folk blir ledsna om jeg säger si och så.
OK. Jag vet inte så mycket om det.
Det de menar med “emaptistörning” vid Asperger handlar inte om “empati”, det handlar om en svårighet att läsa av signaler. Om jag däremot slipper gissningsleken och får veta att den andra är tex. ledsen har jag all empati i världen. Det är det som gör folk förvirrade rätt ofta…
Mm, avogtil har jeg også empati og föler med folk når de er ledsna
Du är ingen psykopat ju. Det är bara jag som säger det…
Jeg vet jo det. ^.^ Og det er ikke bare du som sier det.
Inte konstigt att så många barn lider av en hysterisk läkarskräck, när de blir ljugna rätt upp i ansiktena av sjukvården gång på gång. “Det här gör inte ont.” Nähä, tack, men det avgör jag gärna själv. Barn har rätt svårt att klara av den typen av lögner (eller “psykologi” som det kanske kan kallas?), och det kanske krävs en riktigt benhård NT-person för att kunna gå på det?
De flesta andra tror jag föredrar ärlighet. “Det här kan göra lite ont, men jag ska vara så snabb och försiktig jag kan. En del tycker att det gör mer ont och andra tycker att det inte gör så ont.”
Ang Asperger: he he, det sprids så rolig info om asperger. Empatilöshet? Fantasilöshet? Oförmåga till känslor? Nja… Det är väl möjligt att en dålig (och eller felanpassad) uppväxtmiljö skulle kunna leda till uttryck av ovanstående, men det gäller ju inte bara aspisar.
Det är väl just kommunikationen (på flera nivåer?) som är eftersatt för en person med autismspektrumdiagnos? Det är inte så konstigt om man uppfattas som socialt klumpig eller empatilös om man inte har förmåga/kunskap att kommunicera så att typisarna förstår en, men det betyder ju inte att det är typisarna som har patent på sanningen, he he.
Om man upplever att man inte kan förmedla eller tolka sina egna känslor blir man lätt frustrerad, vilket ju kan leda till diverse explosioner och annat inte så adekvat beteende, men det gäller också andra än aspisar. Skillnaden är väl möjligen att aspisar kan behöva mer träning för att sortera ut kaoset och skapa problemlösningsstrategier?
Dela gärna med er av tankar! Säg gärna emot om jag fattar helt fel.
Själv är jag nog ganska NT i allmänhet, och i synnerhet när det gäller att läsa av signaler. Men jag väljer ofta att skita i dem, för jag tycker att det är en så fenomenalt löjlig och oärlig kommunikationsmetod. Ha ha.
Jag tycker du beskriver det väldigt bra. Jag är också inne på att det till stor del kan vara en frustration över att aldrig kunna kommunicera som leder till utbrott. För vissa blir det “ilska” för andra blir det självdestruktiva handlingar. Egentligen handlar det ofta om ungefär samma sak. Även om jag aldrig skulle dunka huvudet i väggen när någon är närvarande är det ungefär så nära en förstående kommunikation jag kommer.
Bland annat hur vi blir behandlade av färdtjänsten m m. Vi måste också få ett värdigt live och inte vara djur utan människor, För det vill vi alla vara och ha ett värde.
Hörde på nyheterna imorse om att en tjej hade blivit antastad av en “färdtjänst” chaufför, sådant får inte förekomma!
Men det gör det,jag har själv råkat ut för liknande.
Det jag tycker är jobbigt är det görs inga åtgärder,så chaufförer som har utnyttjat kan i princip jobba kvar tills dom pensionerar sig.
För c.a 2 år sedan konfronterades jag med mannen som antastade mig för 15 åren sedan då jag skulle åka färdtjänst hem från en kompis.
Till min stora förvåning är det han som är chauffören!!!!
Jag vägrade att åka och blev helt stel i kroppen, min assistent förstod inte varför jag började gap skrika förrän vi gått en bit därifrån och jag berättade vad som hänt.
När min assistent gått och förklarat för chauffören att jag vägrade att åka med honom tyckte han att jag skulle glömma det, “det var så längesen ju”.
Landstinget kan inte göra någonting åt det eftersom dom anställer från olika åkerier,alltså om en chaufför får sparken från ett bolag kan han börja på ett annat och fortsätta som färdstjänst chauför som om inget hänt.
Där ser man att vi inte tas på allvar eller inte är lika viktiga!?
Med Vänliga hälsningar
/Kerstin Blom Belfrage
Fy faaan… Det är vidrigt. Jag utgår ifrån att du anmälde honom, isf är det konstigt att han får jobba kvar. Det finns krav på att folk som jobbar med barn ska ha utdrag ur belastningsregistret, men inte för PA, ledsagare, färdtjänst osv… Det skulle verkligen behövas. Och om det var din assistent som tyckte att du skulle glömma det tycker jag inte som att hen heller är rätt person på sitt jobb…
Hej!
Tack för din kommentar. Det var inte min assistent den som tyckte att det “för så länge sedan” det var själva schufören som jag blev utsatt för. Det jag tycker det är tråkigt är att alla tycker att inte färdtjänst chefferna tar tag i saken, utan bara låter det gå vidare. Polisen skulle säker skratta om jag vågade anmäla det jag berättade för det hände för mer än 15 år sedan. Det tog två till tre år innan jag vågade åka med färdtjänsten igen.
Tack igen
Kerstin Blom
Ok, men jag tycker fortfarande att din assistent borde ha ställt sig på din sida. Om polisen skulle skratta vet jag inte, däremot finns det ju preskriptionstid. Annars hade de varit skyldiga att ta emot din anmälan.
Jag antar att det är svårt att få chefer att agera när det inte finns någon polisanmälan, men jag tycker ändå att det är helt uppåt väggarna. Hm… Jag undrar om det inte finns något sätt att sätta press på cheferna? Jag menar, det borde ju vara uppenbart att en person som i tjänsten har utnyttjat en brukare sexuellt inte är lämplig för yrket. Sedan vet jag inte vilka funktionshinder du har, men jag skulle gissa att det dessutom går att räkna in att du på något sätt redan från början var i underläge och beroende av honom… Gah! Sånt här gör mig arg!
Hej,tack för att du bry dig jag förstår va du menar att du vill bara väl,men det e svårt att göra någåt så många år efteråt,jag skulle ha agerat mycket tidigare.
Men när det händer en sån allvarlig sak brukar fålk inte prata om det,jag har inga bevis att det har hänt,möjligen schfören som körde bussen den gången,när det har hände hade vi inga personliga assistenter,men visst jag går och rädd varje dag att han ska dyka upp.
Tack för din hjälp och omtanke.
Jag skriver till och med ut mitt riktiga namn för att folk ska reagera och veta att det förekommer ,det e många funktionshindrade som säkert inte skulle våga säga nåt alls om de råkar ut för någåt,dvs kerstin
Kerstin Blom Belfrage
Nej, jag förstår det. Ord står mot ord, såklart. Men det är verkligen illa. Jag tycker det är modigt av dig att gå ut med ditt riktiga namn. De allra flesta skulle aldrig våga göra det. Det hör liksom till att en “ska” skämmas. Vilket jag tycker är skitdumt! Jag försöker att inte skämmas, men det är svårt att stå emot…
Jag brukar inte ge mitt riktige namn men i den har situation väljer jag att göra det,ivanliga fall brukar jag vara försiktigt,jag önskar bara att jag skullr få mera reaktioner på vad jag vad har varit med om,så föraren inte fick köra längre,jag tycker är tråkigt att han förtsätta köra,han bode blir stoppat för länge sen.
Kerstin Blom Belfrage.
Mitt tips är kanske att starta en blogg själv där du berättar? För det är mindre ofta folk läser jättelånga diskussioner i kommentarerna. Det finns en slags samlingsplats för överlevare/bloggare:
http://overlevare.blogspot.com/
Det handlar iofs om övergrepp mot barn, men jag tror att det kan vara intresserant ändå?
Tack för tipset. Jag får tänka på saken. Jag är i och för sig inget barn. Jag kanske kan hälpa ändå.
Kerstin Blom Belfrage
Ja, alltså, de som skriver är ju vuxna nu, men blev utsatta som barn. Men vuxna “offer” (jag gillar inte det ordet) behöver ju också höras, absolut!