Kär i en hjärna
Vissa saker ligger och väntar i flera år. Mognar långsamt, som ett träd som planteras från frö. För fyra år sedan såddes ett frö i mig som inte förrän ikväll har slagit ut kronbladen.
I maj 2004 började jag min Aspergerutredning. I drygt ett år hade jag läst allt jag kommit över om Asperger, NPF, funktionshinder, hjärnan, specialpedagogik, autismspektrum och mentalvårdshistoria. Det var mitt specialintresse. Jag kunde allt.
Så fort jag fick veta att Gunilla Gerland hade skrivit en ny bok ställde jag mig i kö. Jag skulle ha läst Autism: relationer och sexualitet om den bara hade kommit in till högskolebiblioteket innan sommaren. Det gjorde den inte, och i augusti kraschlandade jag. Två månader på psyket, två år på mediciner som gjorde att jag inte ens förmådde sätta ihop tankarna till sammanhang, än mindre läsa en enkel tidningsartikel. När jag slutade med pillrena lät det som ett orealistiskt mål att en dag kunna läsa en bok. Det kändes som om min hjärna var utbytt mot bomull.
Därför var det självklart att återvända till Gerland när hjärnan började vakna igen. Jag älskade En riktig människa, hennes självbiografi. Jag förväntade mig något liknande, fast i mer vetenskaplig tappning. Jag hoppades på igenkänning. Jag fick mer än så.
Det är nästan kusligt hur mycket jag kände igen. I synnerhet avsnittet om sexuell läggning och könsidentitet satte fingret på allt jag grubblat över. Visst har hon inte stenkoll på begreppen, men det uppvägs av den skarpsinniga analysen. Faktum är att när hon beskriver ett av fallen slår det nästan runt i skallen och jag undrar om det inte är jag som är personen hon beskriver:
“I ett fall med en flicka som hade diagnos inom autismspektrumet såg man hennes tal om att hon egentligen var pojke som ett uttryck för en “fixering”, men det visade sig vara äkta transsexualitet efter många år”
Vidare pratar hon om könsblindhet - jag som trodde att jag uppfunnit det ordet. Hon diskuterar asexualitet och intergender utifrån att det inte alls uppfattas som något problem, någon störning eller något sjukligt av personerna själva. Och jag inser att det är därför jag älskar aspievärlden, det är därför jag älskar Gunilla Gerlands hjärna. Hon är fördomsfri på det där självklara aspiga sättet.
Gerland drar inga stora växlar, och inga slutsatser som “såhär är det”. Det är inte syftet med boken. Men den får mig att vilja läsa mer, att börja forska själv. För att vara en person som för två år sedan knappt klarade att ta mig igenom en notis i en dagstidning låter det som jag är manisk. Det är jag inte. Bara lycklig över att ha hittat någon som faktiskt klarar av att sätta ord på det jag ser.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Asperger, NPF, Gunilla Gerland, böcker, autism, kärlek, relationer, sexualitet, HBT, transsexualism, kön, fördomar, aspiequeer
12 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Relationer och sexualitet boken var det förste min mamma leste om AS, og det var da hun begynte å tenke at jeg kanskje ikke var tjej. >
Selv elsker jeg også Gunillas hjärna. Er hun en bra foreleser tro? Hadde vært interessant å se henne live.
Trollhare och Punk: Ni SKA ju på Gerlandföreläsning, med mig, ju… Vi är ju anmälda… Fast jag har glömt vilket datum?
Eh… justja? När då? Du är vår extramamma, är det inte tänkt att du ska hålla koll på sånt?
HVA? när? hvorfor har ikke jeg fått vite nått? o:O;
Därför att du aldrig är närvarande när vi pratar med dig.
Nej, det er kanskje ikke så rart. Dere er jo umulige å snakke med.
LENGE siden iaf.
Dessuten må jo dette ha vært för jul? Eller?
Jag vet inte. Januari, februari, kanske?
Nu vill jag gärna veta varför vi är omöjliga att prata med…
Dere er så modne og har vært med om så mye likt, mildt sagt jobbiga ex osv. Det gjenspeiles i måten dere snakker om saker, om sex f.eks, og det gjör at jeg ikke vet hvor jeg skal gjöre av meg. Så jeg blokkerer dere. Det höres kanskje dumt ut, men jeg fikser ikke når energiene deres blandes heller.
Hm… Intressant. Jag förstår inte så jättemycket måste jag erkänna. Blanda energier?
Ja, altså.. hvert levende vesen jeg har mött har en spesiel energi, å være rundt dem föles på et visst sett. Jeg vet ikke hvordan jeg skal forklare det. >.<
Ok, som att våra auror smälter ihop och blir en sörja du inte tål?
precis. ^.^