“Om du älskar mig gör du detta för mig. Och detta. Och detta. Och sen, när man sätter stopp. efter att ha tagit oerhört många steg för mycket av kärlek, är det de många stegen som hålls emot en. Det blev en viktig formulering….
“Om du gjorde det där kan du väl inte ha mage att INTE GÅ HELA VÄGEN”
Fast man ville gå inga steg. Om man vetat. Att det var tvång på det.”
Hon skilde sig för femton år sedan. Jag bröt med mitt ex ifjol. Året är 2008 och vi sitter fortfarande och diskuterar fenomenet i våra hjärnor “att få skylla sig själv”. För även om ingen säger det om just oss inför våra ögon, så sitter det där. I ryggmärgen, i de allmännyttanbeiga tapeterna, i betongväggarna och i våra huvuden.
Jag började läsa feministlitteratur långt innan jag träffade honom. Det började med Under det rosa täcket när den kom 1996. Sedan fortsatte det med varenda bok på Ohj-hyllan på både länsbiblioteket och skolbiblioteket. Jag läste allt jag kom över under hela vårt tioåriga förhållande. Utan att någonsin sätta det i samband med honom och hans beteende.
Det handlade aldrig om oss. Det var kvinnor och män, tjejer och killar. Det var psykiskt starka tjejer som levde normala liv utåt, men som bröts ner. Av fysiskt våld. Så inga varningsklockor ringde. Min terapeut sa att om jag gjorde slut var det ett tecken på hur sjuk jag var. Att jag inte klarade av enkla konflikter, utan löste alla problem genom att rymma.
Kanske hade hon till viss del rätt. Men i vissa situationer är flykt det enda alternativet. Det som inte dödar härdar, sägs det. Problemet är att du inte vet om det dödar förrän det är för sent.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om våldtäkt, sexuella övergrepp, kön, jämställdhet, feminism, våld, brott
5 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Det har kanskje ikke så mye med selve innlegget, men jeg kom til å tenke på noe når jeg så sitatet du starter innlegget med. I går på polytreffet snakket vi om at “att älska” er pars måte, vi snakket om monogame men det er sikkert aktuelt i polyvärlden også, å utnytte og tvinge sine partners til saker.
“Jeg vil ikke ha sex nå. Jeg har ont..”
“Men du vet jo hvor glad du gjör meg når vi har sex. Og jeg trenger det jo..”
“men. jeg vil ikke..”
“men.. elsker ikke du meg?”
eller..
“neste uke har jeg lajv som jeg har planlagt i et halvår. Hurra”
“neste uke? hvilken dato?”
“den 25″
“men.. da har jo jeg min grillfest. Kommer du ikke da? Elsker du meg ikke lenger?”
typ.
Mmm… Det är så typiskt. Hon frågade om jag inte lärt mig varningssignalerna nu, och jag började lista dem. Alla började med “om han gör x”, ingen “om jag känner y”… Det är lite det som sitter i.
Jo.
Ordet “du får skylla dej själv” är så vanligt i såna sammanhang, men tyvärr det många inte tänker på är att de som lever så förmodligen inte DÅ ser det på samma sätt som vi andra. Vi ser felen medans den som lever i det är blinda. Och när de vaknar kan det redan vara försent precis som du skriver
Ja, precis. Grejen är ju att det är en upptrappning, att det går långsamt. Jag tänker att liknelsen med den kokta grodan passar jättebra in här:
Om du sätter en groda i en kastrull med kokande vatten hoppar den ut omedelbart. MEn om du sätter den i ljummet vatten och långsamt långsamt får vattnet att koka upp, då kommer den aldrig att märka att vattnet blir för varmt och dör.
Om någon skulle satt mig i den sitautionen jag var i innan vi gjorde slut för elva år sedan skulle jag aldrig någonsin ha accepterat det ju…