Det är väl ungefär ett år sedan Sasha friade till mig. Det var en så romantisk kväll. Våren höll på att övergå i försommar och Hässelby var så oerhört mycket grönare än låtsasnorrländska Falun. Vi stod vid Swedbanks automat och skulle gå till en pizzeria för att äta middag. Det var han och jag och Minou. Vi pratade om namnlagen, och om att om jag var norsk medborgare skulle jag också få byta namn utan att slita ut min livmoder först. Då gick Sasha ner på knä.
Problemet var väl kanske att vi inte var särskilt kära, och inte så himla allvarliga som det kanske verkade för de storögda tonårsgrabbarna som hängde på torget. Och så var det ju det att vi skulle vara tvungna att gifta oss tre gånger. Först ett partnerskap som två kvinnor, sedan ett heteroäktenskap när han fått sitt nya personnummer, och till sist ett partnerskap igen när jag också kommit dit.
Det verkade så krångligt, och tanken på att för en kort period räknas som heterosexuell fick mig att må illa. Så vi skippade det.
Men nu när jag tittar ut och ser allt det gröna skira, känner den där ljumma försommarkvällen inom mig, då tänker jag på hur våra tre äktenskap kunde ha blivit. Det enda jag inte förstår är varför det i mitten skulle vara finare och bättre än de andra.
DN och SvD om att gifta sig i Canada. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bröllop, kärlek, transsexualism, HBT, könsneutrala äktenskap, kön, namnlagen, Norge
Jeg tror de kunne ha blitt interessante faktisk. :p
Det tror jag med. Synd bara att jag inte tål dig
Punkfairy, friar du jämt till folk eller?
Nej men,
vad gulligt ändå! :3 Låter ju jättefint!
Miku: Säg inte att han varit på dig eller?! Nu blir jag svartsjuk! *dramaqueenar*
Lite :’(
Så søtt! <3
Aaaaw, miku… *håller om* Sasha är en player.
Tarald: Visst är det ^^
EYH!
Det var Miku som begynte. >.<
iofs, så gjör det ikke noe at jeg går fra tönt til player :p
Hade du tyckt detsamma om du varit tjej?
Det vet jeg ikke, iofs trodde jeg at jeg var player når jeg var “tjej”. Hadde jeg hatt like mange tilfeldige sex partners og flirtar nu som när jag var yngre, og om jeg fortsatt hadde definert meg som tjej.. hela tiden.. så hadde jeg nok gått med i Stolta Slampor.
Jeg har for meg at jeg kanskje får beskjed om å forklare nærmere
men det får bli i neste kommentar isf.
Detta blir spännande…
Jeg tror vi skal ta den diskusjonen face to face eller via qruiser eller facebook ist. ^^
Ok
Ett av dina bättre inlägg, tycker jag. Här ser jag i några få meningar hur en samhällets orättvisa belyses med stor insikt. Effekten blir nästan tragikomisk (även om detta kanske inte var avsiktligt från dig så är det nog den starkaste känslan jag får när jag läser), men det är ändå tydligt att kärleken trots allt är det viktigaste.
Kram
Hehe, jag är rätt tragikomisk vid sidan om min bitterhet och dramaqueeneriet…
Kram
“och tanken på att för en kort period räknas som heterosexuell fick mig att må illa.”
Oh ja visst, det är ett trauma. För länge sedan blev jag ihop med en tjej som en bit in i vårt förhållande kom på att han var kille. Jag blev inte ett dugg förvånad, jag hade nog anat det. Men vad jag inte hade anat var att jag skulle hamna i ett heterosexuellt sammanhang. Om jag inte hade haft min intergender-identitet jämsides min lesbiska så vet jag inte vad jag hade gjort.
Ja, jag satt och funderade över det på bussen idag. Jag är verkligen smygheterofob. Inte som att jag tycker att det är något problem att andra är det, men jag har fördomar om hur en heterokille förväntas vara. Jag skulle aldrig leva upp till de kraven. Inte en chans.
Samma för mig och kraven på hur en heterosexuell tjej ska vara. Absolut inte en chans.
Ja… det är synd att det ska vara så. Jag känner att jag måste blogga om detta, men det får bli imorgon. Nu måste jag sova och drömma pubertetsdrömmar
Alltså jag vet faktiskt inte om jag ska vara avundsjuk på eller tycka synd om transsexuella som genomgår en andra pubertet. Vad tycker du?
Linn: avundsjuk?
Tenk på alle de fantastiske forandringene som skjer i kroppen under en pubertet, og tenk å kunne være voksen og mogen nok til å kunne nyte det. Åh, det er tidigt, men, jeg snakket med en kompis som er avundsjuk. Han snakket om å være mer mentalt moden, og ha muligheten til å se kroppens forandringer på et annet sätt, samtidig som at tonåringsångesten (kanskje?) ikke finnes der lenger.
hah. eller nått.
Jag tror att den andra puberteten är lättare – inte bara lättare än den första, utan lättare än en cispersons enda pubertet. Genomsnittligt alltså.
Min utredare sa igår att hennes patienter brukar inte tycka att det är särskilt jobbigt att gå igenom målbrottet, till exempel.
Det var det jeg mente trollhare.
Det blir kanskje litt “been there done that” feeling. Som jeg forsøkte å si, men antaglivis mislykkedes med, i min forrige kommentar så tror jeg det er enklere for mange ettersom en er eldre og kanskje mer stabil/har mer koll på hvem enn er.. enn den gjennomsnittlige 13åriga cispersonen.
Mmm… Fast jag är inte så himla mycket mognare
Japp, det är så jag tänker också. Fast jag gillar i och för sig inte när min kropp uppför sig avvikande från vad jag är van vid, det jag är avundsjuk på är väl “att känna sig som en tonåring” utan att behöva plågas av att gå i högstadiet eller bo hemma hos sina föräldrar.
Alternativt få vara omogen och ha en bra ursäkt.
Hahaha, ja! Jag har en fantastisk ursäkt