Då och då stöter en på dem. Människor som pratar om hur hemskt förfördelade män är i samhället. Män kan nämligen drabbas av att bli anklagade för våldtäkt. Det är utan tvekan det värsta som kan hända en människa, och det händer oftare än vad vi vill tro.
Då undrar jag, eftersom det så uppenbart är omöjligt att påverka alla rabiata manshatare på egen hand, om de inte själva borde skapa ett nätverk för att stötta varandra?
Samtidigt kan de passa på att berätta för unga killar vad de riskerar att råka ut för om de följer med en tjej hem från krogen. Eller om de går ensamma hem mitt i natten. Eller om de, ännu värre, blir kära och kanske flyttar ihop med en tjej.
Unga killar tror lätt att ingen vill dem illa. De måste informeras om att det inte stämmer. Att det finns horder av kvinnfolk därute som bara väntar på att få sätta dit dem. Och till dess att vi har ett jämställt samhälle måste killarna lära sig att inte utsätta sig för några risker.
Inspirerat av en artikel om självförsvar. DN gör en bra intervju med Katrine Kielos om hennes bok Våldtäkt och romantik. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om våldtäkt, kön, skuld, brott, sexualitet, feminism, jämställdhet
Redan när Maria-Pia Boëthius började engagera sig i frågan och var en av de aktörer som till slut fick en lagändring till stånd (att kvinnans agerande före våldtäkten inte skulle finnas med i bedömningen. Det gör den ju fortfarande, lite informellt sådär, men det finns inte längre något förmellt stöd för det) upptäckte hon att det första män sade när hon började prata om väldtäkter var “Vad ska vi göra åt detta hemska att män blir falskt anklagade för våldtäkt”. Det är uppenbarligen en väldigt vanlig tanke hos män. Jag inbillar mig att fokus ändå har svängt en liten aning sedan 70-talet.
Artikeln i Aftonbluddret var för övrigt ganska intetsägande.
Jo, en liten aning har det svängt, men det finns fortfarande kvar ett väldigt seglivat motstånd. Det vore intressant däremot att se hur många det är som tycker så, om det bara är en liten högljudd grupp.
Japp, den är typisk. Det är alltid såna artiklar den här tiden på året. I mitt första utkast skrev jag faktiskt något om att det är högsäsong för våldtäktsdiskussioner. Det är liksom årstidsbundet och kommer aldrig någonstans.
Det er opp til oss, mennene, å si i fra at det ikke er ok å voldta noen fordi om de har oppført seg vennlig eller uvvennlig mot deg, fordi de har kort skjørt eller lav utringning o.s.v. Det er vi som ansees vara våldtektsmenn inntil det motsatte er bevist (og att visa fram protesen og dermed si at det er umulig for oss stakkarar att våldta, dessverre, er ingen bra strategi). Vi må bevise at menn har hjernen overfor beltet, og oppfordre andre menn til å gjøre det samme.
Japp, absolut. Det har alltid legat så mycket ansvar på kvinnorna. Våldtäkt har varit en kvinnofråga, när det i själva verket är en allmänmänsklig fråga.
“Hur kunde du vara så dum och följa med en okänd flicka hem… du måste ju förstå att hon kommer att anmäla dig för våldtäkt.”
Hahah…. det ska jag ta upp i diskussioner i framtiden!
hehe, at your service