Jag älskar 70-talet, men vissa saker kunde ha stannat där. Janice Raymond, till exempel. Hon hävdade att “alla transsexuella våldtar kvinnors kroppar genom att reducera den ursprungliga kvinnliga formen till ett objekt”. Det vandrar fortfarande omkring människor som kläcker ur sig att “transsexuella är ju egentligen män”, och upplyser mig om att om vi tillåts byta namn utan operation kommer omklädningsrummen för tjejer översvämmas av “transvestiter” som våldtar tjejerna, rent fysiskt. Alla transsexuella är ju sexualdårar, och därtill kukfödda.
Old school-radikalfeministerna är som tur var på utdöende. Allt färre människor tror att kvinnlighetens essens sitter i äggstockarna. Det är bättre att prata om “kvinnliga erfarenheter”.
Kvinnliga erfarenheter är att vara ständigt rädd för att bli våldtagen. Att vara på sin vakt dygnet runt, men i synnerhet på natten. Kvinnliga erfarenheter är att veta att en får skylla sig själv om en hade för kort kjol. Kvinnliga erfarenheter är att kunna trixa för att hantera killarna i nian som nyper en i rumpan, slöjdläraren som kommer med sexförslag, chefen som kallar en “lilla vännen” och pojkvännen som slår en gul och blå. Kvinnliga erfarenheter är att bli osynliggjord och förödmjukad, och oavsett examen reduceras till en manuell kaffekokare.
Det är de kvinnliga erfarenheterna som gör kvinnan. Samma människor pratar ofta utifrån förutsättningen att könskorrigering är ett val en gör. Det konstiga är väl då att det fortfarande finns kvinnor.
Aftonbladet om att skylla sig själv. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om våldtäkt, kön, sexism, kvinnlighet, fördomar, transsexualism, HBT, feminism, genus
Er det merkelig at jeg trodde alle kvinner egentlig ville være menn??!
Jeg har heldigvis vært spart for de fleste såkalte “kvinnelige” erfaringene. Tror forresten du har glemt følelsen av å få underlivet flerra opp av en unge på vei ut. Det er som kjent en så kvinnelig erfaring at den ikke bør døyves med smertelindring… Jeg hadde heldigvis god tilgang på bedøvelse, så jeg tok ikke nevneværdig psykisk skade.
Åh, det glömde jag ju! *slår huvudet i väggen*
Jag tycker inte det låter ett dugg märkligt. Med tanke på hur många gånger jag har hört “jamen alla tjejer känner sådär för sin kropp/sin mens/sin sexualitet – men det är fel och vi ska bota det” så har jag liksom börjat ana att många kvinnor som låtsas älska att vara kvinnor egentligen är kvinnohatare. Å andra sidan är de psykfolk. Vem kan klandra dem om de står i beroendeställning till pappa Freud?