Han, hon, hen, hbt
Det verkar som om det är tradition med ts-tabbar i ESC. Kanske är det bara ett uttryck för bögnormens allsmäktighet, kanske är det i själva verket en hemlig heteronormalistisk klubb. Whatever.
Ifjol var det någon jeppe som sa att Ola Salo hade “det där transsexuella”, varpå jag genast ville skaffa Olas transsexuella frisyr. I år är det mer en gammal klassiker istället. En såndär onödig jippoifiering som dyker upp titt som tätt.
“hon, eller kanske han, eller det”
Först blir jag arg när jag hör Tomas Järvheden skämta om Dana International i Inför ESC. Jag kan inte påstå att jag är något större fan, men det känns väldigt 1900-tal att fnittra över att någon har gjort en könskorrigering. Jag kan köpa att det inte alltid är så lätt alla gånger att använda rätt pronomen. Jag gör också fel ibland. Säger “han” när det ska vara “hon”, och tvärtom. Men “det”?
“Det” är ett ord som används om döda föremål. Och, av en del, om ickemänniskor. Någon påstod att det är “typiskt veganer” att kalla katten för “hon” istället för “den”. Underförstått att det är konstigt och överdrivet. PK.
Att bli kallad “det” är att bli reducerad till en själlös varelse. Ett objekt i allra högsta grad. Som ett djur. Eller en transstjärna.
Ge mig en hen-reform. Nu.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Eurovision Song Contest, musik, Dana International, transsexualism, HBT, djur, djurrätt, speciesism, språk
39 kommentarer
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Men.. “det”, hva tenker folk med?
Tja… att vara ts är ungefär som att vara… en papperskorg. Du vet, såna som man får gifta sig med om vi tillåter könsneutrala äktenskap.
Jag - som till råga på allt är fan av Dana - blev också väldigt arg. “Han” hade kunnat förklaras som en felsägning, men att säga “det” är verkligen ett statement (och ett motbjudande sådant).
Jeg blir sikrere og sikrere på at en revolusjon er det eneste rette.
Lisa: Ja, verkligen. Jag håller med punkfairy. Jag som skulle vara pacifist. Kan man göra oblodig revolution?
Nja.. det kalles vel “reforisme” gjör det ikke? :p
[...] liv som papperskorg Ju mer jag tänker på det, desto mer sant framstår det som: “att vara ts är ungefär som att vara… en papperskorg. Du vet, såna som man får [...]
Attans…
*tittar på min bild av MLK*
*tittar på punkfairy*
*skakar på huvudet*
reformisme var det jeg mente. >.<
Det låter inte lika coolt
inte? vel, altså reformistene er jo de som vil endre verden gjennom lovendringer og reformer, mens de revolusjonære mener at en riktig forandring bare er mulig gjennom revolusjon. Det burde dog være mulig med en ikke voldelig revolusjon, men jeg har en tanke om at det tar lengre tid.
Mmm… Det är alltid roligare att stå och skrika slagord i megafon än att skriva remissvar också.
Men har vi folket med oss? Det er en annen sak.
Det är förstås frågan…
Vi kan tvinge dem. Om vi sier at vi har Horatio, så blir de nok med..
eller om vi kidnapper Johnny Scharonne..
Men vi kan inte kidnappa Johnny. Tänk på hans stackars undulater. Jag kan inte vara med om vi ska kidnappa dem med, jag är allergisk.
Men undulatene klarer seg uten Johnny i noen timer..
Jag såg inte programmet, men inställer till fullo. Får boka in reprisen.
punkfairy: Timmar?
Psyk: Jag har länkat till avsnittet på nätet annars
Ah, så mycket länkar, so little focus
Tack, ska använda programmet som zopiklontillbehör lite senare 
Men hjälp mig att förstå, jag vill “säga rätt”. Självklart skulle jag aldrig få för mig att kalla någon “Det” vilket är helt absurt, men “hen”? Altså om jag ser en kvinna så säger jag hon, ser jag en man säger jag han,och råkar jag lägga märke till att en hon faktiskt är eller skulle kunna ha varit ett han (och tvärtom) - så säger jag fortfarande hon/han. Det är ju det HON/HAN vill vara…eller är jag helt fel ute?Men “hen”…det får mig bara att tänka på höns och då blir det riktigt förvirrat i min skalle!
Ok när jag läste igenom vad jag skrivit var det också förvirrande. Jag menar att jag respekterar vad folk VILL vara - ser jag en han eller någon som vill vara en han säger jag han - och tvärtom.
Moment 22 - http://www.momenttwentytwo.wordpress.com
Moment 22: Oftast är det bättre att säga han eller hon om man vet vilket ord personen föredrar. Men hen är praktiskt om man inte vet det. Som en backupplan.
Sedan finns det de som hatar det ordet och de som föredrar det framför något annat, liksom bara för att göra dig ännu mer förvirrad
nej - “det” är ju direkt negativt! Hen skulle kunna fungera bra för den som vill det. Men det blir väl som med “snippan” - får inget riktigt genomslag för att vi är alltför inkörda i gamla hjulspår…
Jag väntar fortfarande på en film med Leonardo Dicaprio (t.ex.) tillsammans med en tjej som tittar ner på honom. Och som inte är en komedi.
Ja, det vore verkligen något. Frågan är vad som är mest tabu: Långa kvinnor eller korta killar? Jag tror på det senare.
Hmm..jag brukar faktiskt spontant säga HONHANDENDET om vissa personer av okänt kön. Bör jag skämmas? Jag ser inte DET som negativt - det är ju trots allt könsneutralt och jag tycker bättre om könlösa ting än könade. Men visst är hen ett bra pronomen som borde användas ofta.
Vänta här nu - tänker ni kidnappa mig? :I
Johnny, vi tänkte bara ta med dig till Sandviken och tvångsmata dig med vegansk kladdkaka…
“Det” är könlöst, vilket iofs är jättebra. Men det känns inte så bra. Jag vet inte, jag kanske är lingvistikskadad, men för mig ger det obehagliga associationer att använda det om levande varelser.
mmm - det är knepigt att vara man…
DEnnA boken har stått länge på min “måste läsa-lista” nu:
http://www.norahvincent.net/SelfMadeMan.htm
Jag läste den för några månader sedan. Jag tyckte den var rätt bra, fast det känns lite som att jag var ensam om det. Jag störde mig mest på hennes berättarstil. Jag har för mig att hon är journalist, och det märks att hon är van att pressa ur sig texter med kort varsel. Den hade vunnit på att bearbetas lite mer, det är så många frågor hon lämnar obesvarade, tex. har hon noll klassanalys trots att det verkligen hade behövts. Men själva experimentet som sådant är intressant.
Jag som gillar Thomas Järvheden annars. Jag måste nog skriva och klaga… jag såg också det programmet, men reagerade faktiskt mest på videoklippet där jag såg Dana för första gången - och förstod att Dana inte var transvestit som det står i Schlagerspelet. Så jag satt mest och var sur på spelet, inte Järvheden.
Jag har nyligen börjat säga ‘den’ om djur vars kön jag känner till (och alla andra djur också, men jag har alltid sagt ‘den’ om dem), för jag vet inte om jag skall hen:a dem eller inte.
Står det att hon är transvestit?! OMG. Varför är jag inte förvånad?
Hm… Vad är risken med att hen:a?
Jag känner bara till en människa som föredrar könsneutrala pronomen, “xe” på engelska vilket väl blir hen på svenska: Leslie Feinberg, han som - hen som - skrev Stone Butch Blues. Felskrivningen ovan är förstås medveten, eftersom jag kunnat ändra innan jag postade - men det är vad jag spotnant säger, alltid, om Leslie F. Jag kan inte få in det där med hen i min hjärna. För mig ser Feinberg ut som en transgrabb, och jag antar att han också är något slags FTM (FTI?) Då ploppar “han” upp i hjärnan på mig, ofelbart. Könsneutrala pronomen funkar utmärkt i skrift för mig, det är kortare än att skriva han/hon, men i tal… det går inte.
Det finnes så mange könsneutrala pronomen at det er läskigt,
ze, they, shim, xe, hen, hir, sie, le er bare noen av dem >.<
Själv föredrar jag sie. Det är vackert. Jag känner en del som säger tex. “hen, eller möjligen han” osv.
Jag vill inte bli bashad för att jag kör samma retorik på djur som på människor *feg*
Ah… Du menar att människor kan ha åsikter om att “förmänskligar” djuren?
föredrar du sie fordi det minner litt om “sir”? ;D
Ja *blyg*
[...] insåg jag att det fanns en ny språklig trend jag inte lagt märke till förut. När Ola Salo hade “det där transsexuella” och Prince den där “något transsexuella utstyrseln” fick vi lära oss att det var en [...]