Det går att resa i tiden. Vissa saker får mig att minnas så starkt att jag inte kan tro att det inte är just nu det händer. Som att bli påmind om pernillamordet. Nej, inte det som kallas “pernillamordet”, utan det första. Det som hände i Falun en juninatt för snart åtta år sedan. Pernilla Hellgren blev överfallen av en okänd man i en gångtunnel och mördad.
Sedan ett par månader bodde jag i ett kollektiv strax utanför Falun. I väntan på att äntligen få börja på högskolan jobbade jag som telefonförsäljare. Uppdraget var att värva medlemmar till en antidrogorganisation, och jag satt och rabblade skrämselfraser av typen “visste du att 75% av alla brott är drogrelaterade?” tre kvällar i veckan.
På kvällarna efter jobbet gick jag i lugn och ro genom stadskärnan för att komma till busshållplatsen. Det var alltid femtio minuter tills min buss gick, så jag hade ingen brådska. Det var försommar och natten var ljus och vacker. Visst hände det att jag träffade berusade människor som pratade med mig, men jag upplevde inget obehagligt. Ingen ifrågasatte heller hur jag, som ensam “tonårstjej”, kunde röra mig ute så ledigt, så sent.
Allt förändrades den dagen Pernilla dog. Plötsligt var ingen säker längre. Det gick en mördare lös i staden, en mördare inriktad på att överfalla unga kvinnor. Känslor från Mattias Flinks tid blossade upp i det kollektiva medvetandet och mängder av välmenande personer varnade mig för att vara ute efter mörkrets inbrott själv. Jag kunde råka illa ut. Det lät nästan mer som ett hot än som av omtanke.
En dag var jag och en av radikalfeministerna från kollektivet inne i centrum. Vi gick förbi en kiosk där löpsedlarnas krigsrubriker uppmanade alla kvinnor att stanna hemma efter mörkrets inbrott. Linda stirrade bittert på löpet och sa “Det är ju hemma som är livsfarligt att vara om man är kvinna!”. Jag hade aldrig kunnat säga det bättre själv.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kvinnovåld, våld, brott, mord, Mattias Flink, Pernilla Hellgren, Falun, sexism, våldtäkt
Klokt sagt, det där stämmer verkligen.
Japp, har de inte läst på att de flesta våldtäkter sker i hemmet av någon som offret känner? Dessutom sker det mer överfall av män än kvinnor ute, men män förväntas klara sig själva
Män som inte klarar sig själva när de blir överfallna är små fjollor och alla kvinnor är svaga offer. Jojomännsan! Jag tänker inte begränsas i vardagen av mitt könsorgan – jag brukar le för mig själv när jag går omkring ute ensam på natten: MOAHAHA – OM NÅGON KOMMER OCH FÖRSÖKER ÖVERFALLA MIG NU SÅ DÖDAR JAG HENOM!
JS: Någon frågade mig om jag inte var rädd för hatbrott för att jag är öppen. Varför då, sa jag, det är ju tjejer som råkar illa ut
Den där typen av skräckpropagande är ganska läskig. Sist såg jag tidningsnotiser om någon lokal kvinnoöverfallare i en elektronikbutik på Östermalm i Stockholm, och förvånade mig över att jag inte sett dem på annan plats. Sedan insåg jag att notiserna var gamla, och nu tjänade som en del av reklam för överfallslarm.
Hm… scary. Det är väldigt lätt att spela på människors rädsla. Jag tror att de blivit lite hårdare när det gäller sånt inom marknadsföring väl?
Det var nog butikens egen-hoptotade reklamanslag. Kanske den inte riktigt gått an att föra in som annons i en tidningl.
Nej, det tror jag det är mer strikt kontroll på. Men skrämselpropagandans effektivitet är otäck.