Multipla personligheter

Min personliga hamster Sasha utmanade mig att skriva om smeknamn jag haft genom åren. Det tänker jag inte göra. Anledningen är att jag under de 26 år jag försökte leva som tjej knappt fick ett enda smeknamn. Visst hände det i perioder att min äldsta bror kallade mig Mary Lou, och min yngsta bror Grisen, men det vara aldrig bestående.

Bland mina så kallade vänner fick jag inte heller några smeknamn, mer än några pinsamma försök att göra sig lustig över mitt efternamn. Brändemo blev till Brändekent, efter en bisexuell lärare som de haft. Jag var inte ens öppen inför dem, helt enkelt eftersom jag aldrig fick en syl i vädret. Ändå verkade de fatta att jag inte var världens mest heterosexuella tjej.

Jag fick inga smeknamn på mitt tjejnamn för att det var för enkelt att uttala. Så när jag valde mitt killnamn var det en bonus att det var så långt att folk skulle komma att hitta på förkortningar. Det har också gjort att jag känner att jag fått flera namn. Förut hade jag bara mitt tjejnamn och ett ytterst patriarkalt patronymikon (som slutar på -dotter), eftersom mina föräldrar var så snåla. Nu när jag frossar i namn och heter Trollhare Jesus Immanuel heter jag också Trollis, Imm, Imme, Doktor Hare och Manne.

Det sistnämnda är vad min familj kallar mig. Det tog dem ett bra tag att komma på det, men nu sitter det. Det börjar likadant som mitt tjejnamn, så det var praktiskt i början då de försa sig. Nu sitter det däremot. Och min treåriga brorsdotter lärde sig att “faster X” heter “farbror Manne” på två sekunder.

Annars är hon den enda jag inte får lust att bita om de använder mitt tjejnamn. Eftersom det tyvärr fortfarande är mitt juridiska namn kliar det i huggtänderna varje gång jag får brev från myndigheter. Det är ett säkert tecken på att avsändaren inte känner mig att det står fel namn. På samma sätt vet jag att det är en telefonförsäljare om de ringer och frågar efter X. Då kan jag helt ärligt svara att det inte bor någon med det namnet här.

På sätt och vis är det absurt, och jag känner att mitt juridiska namn är totalt främmande för mig. Det är som om jag aldrig kunnat identifiera mig med det. Det har jag nog inte heller gjort. Jag längtar efter den dag Skatteverket får äta upp sin hatt och tvingas sluta diskriminera. Då först kommer jag att sluta känna mig som om jag har multipla personligheter.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om namn, identitet, trollhare, smeknamn, komma ut, HBT, transsexualism, transpersoner