Det är en sak jag har funderat på ett bra tag nu som jag känner att jag borde berätta. Det är på sätt och vis ingen hemlighet. Jag har redan berättat det för mina närmsta vänner och de har tagit det bra. Det går även att ta reda på det på nätet om en snokar runt lite, så vad är jag rädd för?
Jag minns hur jag kämpade när jag var yngre och vägrade acceptera min läggning. Jag försökte bli “normal”. Jag tvingade mig själv att lyssna på mina syskons musik och försöka höra vad som skulle vara så “bra” med den. Jag försökte åtminstone lära mig namnen. Men det enda jag hörde var deprimerande akustiska gitarrer och “djupa” texter vars nödrim gav mig kväljningar. Jag kommer aldrig kunna lära mig att älska Lars Winnerbäck eller Stefan Sundström. Inte ens Red Hot Chili Peppers.
Kära bloggläsare… Jag är en discofjolla.
Det tog många år innan jag vågade erkänna det för mig själv. Visst, alla har vi våra ungdomssynder och speciella minnen från våra tidiga tonår. Jag förträngde det, trodde jag hade kommit förbi det. Nu var jag pretentiös och gillade Seriös Musik. Roxette blev till Lisa Edahl blev till Suede blev till Thomas DiLeva blev till Peter LeMarc blev till The Ark… Musik som jag älskar, men jag sökte något mer.
Ja, jag är en discofjolla. Min vän Dennis har fått mig att inse det, och att våga ta steget ut och erkänna. Jag gillar ytliga saker. Jag gillar rosa fluff och glitter. Jag älskar det fejkade, tillrättalagda och konstgjorda precis lika mycket som jag älskar det äkta, naturliga och udda. Jag gillar mainstream och jag gillar sånt som ingen har hört talas om. Samtidigt. I swing both ways, liksom.
Dennis är den som har stöttat mig mest i min kommautprocess. Han är nämligen tidernas största discofjolla själv och vet vad det innebär. Han gör dessutom själv musik. Jag älskar att höra honom sjunga. Det är som att bada i en bubbelpool fylld med varm choklad.
Han kommer dessutom att synas på tv imorgon, för alla som har privilegiet att bo rätt område. Eller så kan du se programmet här, på Gävle-Dalas Eftersnack. Dennis är besatt av 80-talet och ska träffa Troll som ska göra comeback. Jag, som dyrkar Dennis och fortfarande kan hela texten till Jimmy Dean, kommer att sitta klistrad.
22:25 på svt2 imorgon, alltså. Kolla in det.
Här är btw Dennis video Drama Queen. Det är inte hans bästa låt, men alla har ju inte turen att få höra honom live…
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om musik, disco, Bimbo Boy, fördomar, ytlighet, kultur, 80-talet, Troll
Ooooh.. måste se Dennis
Japp
Du är så underbar! Blev så glad för detta inlägg att jag nästan grät.
Angående Troll, det är ingen direkt comeback tyvärr, utan en återförening. 
Men jag ska tjata på dem att återförenas och spela in “Jimmy Dean 2008″ eller något. 
Och discomusik kan också vara djup och äkta.
Kom ihåg det, kära bästis! Älskar dig. <3
Dere er så søte at jeg nesten blir glad av å lese deres kommentarer til hverandre. ;D
Hej! Vem bestämmer vad som är ytligt eller inte?Disco är inte alls lika med ytlighet. DSet måste vara en ytlig person som bestämt det i så fall;)
Ingen har då kallat mej ytlig, ändå har jag haft min discoperiod även om det var länge sedan. Men kul var det! Bredvid mitt favvodisco låg en jazzklubb med skön,soft jazz och härligt folk. Det gick precis lika bra det också.
Antingen gillar man läget eller inte. Jag brukar för det mesta bestämma mej för att gilla läget, vad som än händer(nästan).
Livet blir lite enklare att leva då…även om man kanske inte får så många kindpussare omkring sej(tack och lov).
Att sticka ut från mängden och vara annorlunda ses inte med blida ögon i detta Normaliseringssamhälle där de flesta verkar styras av vanlighet och Jantelagen.
Jag passar egentligen inte in någonstans och det är jag stolt över. Jag hoppas du är lika stolt över dej själv som jag är över mej. Vet ju vad du gått igenom och du verkar må fasen så mycket bättre nu. Skönt!//Kramar
Bimbo: *pussar* Jag hade ju nånting att göra igår iaf när jag var tuppappa och du var ute och rände
Kari: Ja, varför måste en bestämma sig? Varför kan jag inte få gilla både Aretha Franklin och Lili och Susie? Jag tycker det blir så trist att sätta folk i fack.
Besöker och läser första gången här… är ny!
Välkommen
Men.. men… Winnerbäck? Trodde vi tre var en egen hemlig klubb han och du och jag? *gråter mig till söms*
Hehe, tyvärr. Hoppas du inte är för missnöjd med mig